Bästa råd i 4 ord

35 bästa bilderna på Quotes Inspirerande citat, Citat, Ord ... Quotes 2019-feb-10 - Utforska Tanja huss anslagstavla 'Citat' på Pinterest. Visa fler idéer om Citat, Inspirerande citat, Citat om familjen. I USA har man ofta uppmuntrande posters på väggarna i skolan. Jag har nu gjort ett antal själv som jag tänker sätta upp i klassrummet. Om du... 2019-sep-07 - Utforska Pernilla Karlssons anslagstavla 'Citat' på Pinterest. Visa fler idéer om Citat, Inspirerande citat, Ord och citat. About Your Sign: *Available Size: 18” H x 11 1/4” W x 3/4” T *The board is natural (untreated) pine *The lettering is a commercial grade vinyl *Saw-tooth hanger attached on the back for easy hanging *Handmade in the USA *Ships in 7-10 business days *Intended for interior use. Should you decide to hang… 4. Att hen får dig att förstå ditt eget värde. Som när bästisen hjälpte dig att bryta med den där dejten som inte var bra för dig, eller peppade dig inför lönesamtalet och fick dig att inse att du är värd mycket mer än du ibland tror. 5. Att du alltid finns vid din bästa kompis sida (även när du inte kan göra det fysiskt) 2017-nov-07 - Utforska Helén Erikssons anslagstavla 'visa ord' på Pinterest. Visa fler idéer om Inspirerande citat, Kloka citat, Ord och citat. 2019-maj-06 - Utforska Johanna Lillerskogs anslagstavla 'bevingade ord' på Pinterest. Visa fler idéer om Citat, Inspirerande citat, Citat livet. 2020-jul-03 - Upptäck sara dernvalls anslagstavla 'Tänkvärt' som följs av 134 användare på Pinterest. Visa fler idéer om Tänkvärt, Citat, Ord. 4.01: Brussels tram: Something rare? kudos 2015-08-04 22:02. Many thanks for completing this Sandie, one of my favourite series. Alan B'Stard Closes Down the BBC was a special episode filmed between the first and second series for Comic Relief's Red Nose Day telethon in 1988, though was based entirely in the studio and featured no cars.

Hur man väljer ett flyttföretag i 31,5 steg

2020.02.26 12:49 Fintrent Hur man väljer ett flyttföretag i 31,5 steg

Hur man väljer ett flyttföretag i 31,5 steg
Det finns tre ord som du definitivt inte vill höra när du gör dig redo att flytta till ett annat hem, särskilt inte på själva flyttdagen.
Stress är det första ordet du inte vill höra. Du kommer att behöva använda brusreducerande hörlurar hela tiden för att undvika att höra det, du måste också hålla dig borta från din dator eftersom alla andra flyttrelaterade artiklar på internet nu försäkrar dig hur stressande en flytt är.
Kaos är det andra ordet du önskar att inte höra när du gör dig redo att flytta ut. Men, om du inte har en bra strukturerad organisering och ordning med hjälp av en personlig flyttchecklista, kommer begreppet kontrollerat kaos förmodligen att hitta sin väg in dina tankar.
Mardröm är det tredje ordet och ett ord du aldrig vill höra i samband med din kommande flytt. Att vakna upp från en meningslös mardrömdröm är inte alls kul, men att gå igenom en levande mardröm under de redan stressade och kaosfyllda dagarna med hektiska flyttförberedelser är något helt annat.
Ändå, om du inte tillräckligt noggrann, kan du råka välja en dålig flyttfirma som hjälp, och som ett resultat – helt plötsligt befinna dig i en mardrömsliknande upplevelse. Och eftersom du definitivt inte vill att det ska hända (lita på oss) måste du veta hur du väljer ett flyttföretag, och hur du väljer rätt flyttfirma för inför din flytt.

https://preview.redd.it/x3sg6f92a9j41.jpg?width=900&format=pjpg&auto=webp&s=24645a191664d3126252e34747465065731017c7
Steg 0.5: Experttips för att välja de bästa flyttfirmorna
Steg 1: Tärningen har kastats
Du lär dig snabbt att när du flyttar till ett nytt hem, kan det vara en riktigt glad nyhet, eller kanske kan det vara ingenting annat än dåliga nyheter.
Du är kanske väldigt förvånad, eller inte alls särskilt förvånad över den kommande flytten.
Du kanske känner at det är ledsamt att lämna dina vänner och ditt hem, eller så hoppar du av glädje för att äntligen få flytta till ett nytt hem i en bättre stad.
Du är antingen något pessimistisk om din framtid, eller så är du fylld med hopp och kan inte vänta med att starta dina nya äventyr efter flytten.
Hursomhelst, tärningen är kastad och nu är det upp till dig att finna din egen lycka.
Steg 2: Tidshantering
Du upptäcker det positiva i att göra organiserade checklistor inför flytten.
Tidshantering är avgörande för att din stressiga flytt ska fungera bra. Ditt utmärkta val att bemästra dina flytt månader, veckor, dagar, timmar och minuter innan kommer att ta dig på en stressfri flytt till ditt nya hemstädning uppsala fintrent.
Ja, det enda sättet att uppnå din önskade tidsplanering är att skapa en flytt kalender som uppfyller just dina specifika behov. Är du intresserad av att lära dig den allra första uppgiften i din personliga och prioriterade checklista?

https://preview.redd.it/3p1proe3a9j41.jpg?width=900&format=pjpg&auto=webp&s=8fbc00e9466ef4898e8a7af66e0e3548fc29aa3b
Steg 3: Olika typer av professionella tjänster
Du får sätta dig och tänka på vad det är exakt som du behöver inför din flytt. Vilken typ av professionella tjänster letar du efter? Professionell förpackning? Trälådor? Lyfttjänster? Så snart du definierar dina behov och specificerar dina krav, vet du vilken typ av flyttfirma som är bäst för dig.
Hur långt i förväg ska man anställa ett flyttbolag? Så snart du har lyckats välja ett bra flyttföretag rekommenderas du att hyra deras professionella tjänster och välja ett passande och fördelaktigt flyttdatum som passar just dig.
Steg 4: Räkna på avståndet
Distans! Du inser att själva avståndet mellan de båda bostäderna kommer att spela en viktig roll när priset beräknas. Självfallet är det ju så att ju längre avståndet är, desto högre blir transportkostnaderna, och desto städhjälp fintrent och mer kostsam blir den slutliga flytten.
Flyttar du precis tvärs över gatan? Flyttar du inom stan? Är det ett lokalt drag? Flytta över hela landet? Eller är det en flytt från kust till kust?
Steg 5: Special saker och föremål
Eftersom du planerar att anställa det bästa flyttföretaget för dig, ska du ta en god titt i ditt hem och anteckna mängden och sorten av hushållsartiklar och personliga ägodelar du har beslutat att ta med dig. Behöver du speciella paket- och hanteringstjänster?
Special saker som antika möbler, konstverk, biljardbord, pianon och kassaskåp ska definitivt inte hanteras av personer med liten eller ingen erfarenhet. Det stämmer - sådana dyra och värdefulla artiklar kräver professionell hantering av specialiserade flyttfirmor.

https://preview.redd.it/bhu1ohm4a9j41.jpg?width=900&format=pjpg&auto=webp&s=38664c54dcee75c260bb849ce4997a122a622901
Steg 6: Vad är bäst för din familj
Vad du vill uppnå med din flytt och vad du behöver inför den blir tydligare och tydligare. Du börjar tänks på vad som är bäst för din familj i helhet, särskilt för dina barn eftersom flytten kan visa sig vara en riktig utmaning för dem.
Att anställa professionella och erfarna flyttbolag kommer inte bara att ge dig extra tid att vara uppmärksam på de människor du älskar mest, utan det kommer också att ge tryggheten när du vet att ditt hem, dina ägodelar och din familj kommer att vara helt säkra.
Steg 7: Research är vägen att gå
Du inser den enda sanningen när du väljer ett flyttföretag - research. Lite research kommer att gå långt mot att säkerställa att dina ägodelar hamnar i händerna på högst rankade firmor som kommer att se till att din flytt hanteras på bästa möjliga sätt från början till slut.
Att veta vad du ska förvänta dig när du anställer ett flyttföretag är avgörande eftersom det hjälper dig att välja en professionell firma med realistiska förväntningar på flyttdagen.
Steg 7.5: Experttips för att välja den bästa flyttfirman
Steg 8: Låt jakten börja
Låt jakten på det bästa flyttbolaget börja nu!
Men var hittar jag flyttbolag? Du snurrar in dig själv i tankar och lär dig att det svåra svaret på hur man anställer ett väl ansett flyttföretag handlar om att få rekommendationer från pålitliga källor. Och vad är en mer pålitlig källa än dina goda vänner?
Du bestämmer dig för att kontakta vänner, kollegor och grannar som nyligen har flyttat och fråga om de ärligt kan rekommendera de flyttföretagens tjänster de använde. Ett enkelt men ändå effektivt och taktiskt drag.

Steg 9: Flyttbolagens recensioner och betyg
Vikten av att välja rätt flyttfirma ska inte underskattas.
För att finna de högst rankade flyttföretagen, eller för att verifiera de rekommendationer du har fått (om sådana finns), bestämmer du dig för att kontrollera dina recensioner online om din framtida flyttfirma
.
Kunder och recensioner är lättillgängliga och hjälper dig att avgöra vilken flyttfirma som är rätt för dig och vilka som inte är det. En av de saker man bör veta innan man anställer ett flyttföretag är att bra företag förstår betydelsen av ett online rykte och bra recensioner från kunder. Så kundrecensioner bör visa sig vara väldigt användbara när du söker efter flyttfirmor
.
Steg 10: Flyttfirmors webbsidor
Den officiella webbsidan för ett flyttföretag kan tala om mycket om deras professionalism (år av erfarenhet, referenser, antal flyttbilar och högutbildad personal), tjänster (typer av tjänster som erbjuds) och till och med deras kundservice (kontaktinformation, informativ blogg etc.)
Utöver att lista all den praktiska informationen företaget erbjuder, bör flyttfirmors webbsidor innehålla information om deras licens att använda - det så kallade USDOT-numret.
Steg 11: Juridisk status
USDOT-nummer utfärdas av det amerikanska transportdepartementet (USDOT) som ett bevis på att ett flyttföretag har uppfyllt strikta krav innan det har fått licens att transportera hushållsvaror till en annan del av landet.
Så medan du försöker hitta en bra flyttfirma för att ta hand om din flytt, leta efter USDOT-siffrorna på deras respektive webbplatser som bevis på deras juridiska status.
Steg 11.5 Experttips för att välja en flyttfirma

https://preview.redd.it/455aj698a9j41.jpg?width=900&format=pjpg&auto=webp&s=a2b11d8b42e3db286cbd30068fad4fc250f87b1b
Steg 12: Lita på en Professionell Flyttfirma
I din strävan efter att hitta de bästa flyttfirmorna är det en bra idé att kontrollera om företagen du för närvarande granskar är medlemmar i American Moving and Storage Association (AMSA). Ett sådant medlemskap är ett ytterligare bevis på professionalism och pålitlighet hos kvalitetsflyttfirmor och kommer att eliminera alla tvivel du kan ha om legitimiteten för din framtida partner.
Steg 13: BBB-ackreditering
Hitta ett pålitligt flyttföretag för att hålla din huvudvärk borta!
Ett annat steg i rätt riktning och en annan säkerhetsnivå när du väljer en professionell flyttfirma är att kontrollera om företagen du har hittat har ackrediterats av Better Business Bureau (BBB).
BBB sätter och upprätthåller höga standarder för förtroende mellan konsumenter och företag och fungerar som opartisk källa för att hjälpa människor pi sin flytt, att välja ett BBB-ackrediterat flyttföretag kommer att vara så säkert och pålitligt som möjligt.
Steg 14: Inledande kontakt
Rekommendationer, recensioner och betyg bör hjälpa dig att hitta en handfull bra professionella flyttfirmor men snart kommer den verkliga frågan att vara "Okej, vilken ska jag välja?"
PÅ gott och ont måste du vara den som hittar rätt svar på denna fråga. Med andra ord är det dags att kontakta de professionella flyttfirmor du har hittat för att själv se vad du har att göra med. Var säker på att det inte kommer att ta lång tid innan du själv kan bedöma deras individuella nivåer av professionalism och tillförlitlighet.
Steg 15: Exakt prisberäkning
Vår guide för att anställa tillförlitliga flyttfirmor fortsätter med en fråga som antagligen oroar dig just nu - priset på din flytt. Det är viktigt att du i förväg vet ungefär hur mycket din kommande flytt kommer att kosta dig eftersom flyttpriset ofta visar sig vara den avgörande faktorn när du väljer en flyttfirma.
Du behöver en exakt offert och du behöver den nu. Kontakta de flyttfirmor du har hittat och begär offerter på plats. Gör inte några avtal om pris via telefon eftersom de aldrig kan vara så precisa som du behöver att de ska vara.
Steg 15.5 Experttips för att anställa de bästa flyttfirmorna
Steg 16: Typ av flytt uppskattning
Betydelsen av exakta prisofferter är mycket viktig. För att hitta tillförlitliga flyttfirmor måste du vara medveten om att det finns två typer av prisofferter - bindande och icke-bindande.
När den hemundersökning du har begärt är klar måste flyttfirman ge dig en uppskattning av transportkostnaderna och avgifterna för eventuella ytterligare tjänster som krävs för att slutföra flytten.
Steg 17: Frågor om hemgenomgång
Hemgenomgången är det perfekta tillfället för dig att uttrycka eventuell oro du kanske har om flytten till firman, samt att påpeka möjliga problem och hinder som din flyttfirma kan ha under flyttdagen, såsom trånga hörn, branta eller många trappor, klaustrofobiska hissar, smala korridorer osv.

https://preview.redd.it/ys27nj99a9j41.jpg?width=900&format=pjpg&auto=webp&s=05926e01c919a1a5f0595690193b8d3cc6226af3
Steg 18: Rätt flyttförsäkring
Hembesök av flyttexperter handlar lika mycket om att uppskatta flyttpriset som de handlar om att bedöma riskerna av flytten eller att notera föremål som kräver särskild förpackning eller hantering.
Om du äger mycket dyra eller värdefulla saker, tala med flyttföretagets specialist om att köpa rätt flyttförsäkring. Tillräcklig försäkring kommer att sänka din stressnivå genom att försäkra dig om att du är försäkrad om något händer med några av dina värdefulla ägodelar under transporten.
Steg 19: Att lösa tvister
En flytt kan vara en ganska kaotisk och oförutsägbar tid där oförutsägbara saker kan hända inom ett ögonblick. Därför bör du seriöst överväga att köpa tillräckligt skydd för dina värdefulla ägodelar som rekommenderades i föregående steg.
Kontakta kontorsstädning fintrent de flyttfirmor du har funderar på att anställa och begär mer information om deras policy för tvistlösning. När allt kommer omkring måste du känna till dina alternativ för efterflyttning om du tvingas lämna in ett klagomål mot ditt valda flyttföretag för skadade eller förlorade föremål.
Steg 20: Alla de svåra frågorna
Att välja en ansedd flyttfirma handlar om att veta vad man ska fråga dem, och hur man ska fråga.
Du inte vara rädd för att ta upp väsentliga frågor till ditt framtida flyttföretag eftersom svaren enbart kommer att tala om för dig om de är rätt företag för dig eller inte.
Var tillräckligt modig för att ställa proffsen alla svåra frågor, för det modet kommer att löna sig i slutändan.
Steg 21: Dina rättigheter och skyldigheter
Om du ska flytta lång väg eller över hela landet, är flyttfirmorna skyldiga att ge en kopia av en broschyr med titeln "Dina rättigheter och skyldigheter när du flyttar". Den broschyren innehåller viktig information för att skydda din flytt och för att minimera antalet möjliga flyttrelaterade misstag.
Du kan ladda ner en digital kopia av handboken i ett .PDF-format från Federal Motor Carrier Safety Administration (FMCSA).
Steg 22: Prisreduktionstekniker
En sak är säker - priset kommer att vara en av de avgörande faktorerna, om inte den avgörande faktorn, när du väljer en ansedd flyttfirma. Av alla tips vi har givit dig hittills för att anställa en flyttfirma, ta våra råd och be företagen om bästa sättet att flytta för så lite pengar som möjligt.
Du har ingenting att förlora här - be om rabatter, specialerbjudanden, pågående kampanjer, du kanske kan kvalificera dig som en ny kund, en återvändarkund, en högskolestudent osv. Deras svar och reaktion kommer att visa dig hur mycket dit framtida flyttbolag är villig att samarbeta med dig.

https://preview.redd.it/ulix0mhaa9j41.jpg?width=900&format=pjpg&auto=webp&s=8feb34c47d4ae0dfbeeeaf4d896077a1e967cb7e
Steg 22.5: Experttips för att anställa det bästa flyttbolaget
Steg 23: Jämförelse av kostnader
Ett av de viktigaste stegen när du väljer ett flyttföretag för din flytt är att noggrant granska och jämföra de mottagna offerterna. Detta är sanningens ögonblick som kommer att avgöra hur smidig eller hur krånglig din flytt kommer att bli.
Naturligtvis kommer din första reaktion vara att bara titta på priset, men det är inte rätt taktik när du ska välja ett pålitligt flyttföretag. Glöm inte att ta en lång, noggrann titt på de tjänsterna som erbjuds och deras priser.
Steg 24: Säg NEJ! Till ett flyttbedrägeri
Se upp för flytt bedrägerier! Tänk på det faktum att en rörlig uppskattning av priset som är betydligt lägre än resten av firmorna du tittat på kan vara ett tecken på oärliga flyttfirmor (alias rogue movers) som försöker få dig att anlita dom genom en att ge ett väldigt lågt pris. Var extra försiktig i sådana fall och låt dig inte luras av frestelsen att betala mindre, för det kan sluta med att du måste betala mycket mer
.
När du väljer en flyttfirma är det viktigt att du lär dig hur du kan upptäcka de röda flaggorna inom flytt bedrägeri.
Steg 25: Depositioner innan flytt
De flesta professionella flyttföretag kräver depositioner för att reservera ett flytt datum eftersom det är ett bra sätt att visa engagemang från båda parter. Insättningsprinciperna skiljer sig från företag till företag, så du måste veta om din deposition kommer att återbetalas eller inte återbetalas.
Beloppet på depositionen är en procentandel av det totala flyttpriset och beror på omfattningen av hela flytten. Som tumregel är en deposition mellan 10–20% av det totala priset.
Steg 25.5 Experttips för att välja bra flyttfirmor
Steg 26: Lita på din intuition
När du har nått steg 26 för att anställa kvalitetsflyttare bör du redan veta namnet på det bästa flyttföretaget för dig. Men om du fortfarande inte kan bestämma mellan två eller kanske till och med tre flyttfirmor, är det bäst om du helt enkelt litar på din intuition och din magkänsla.
Vad säger ditt sjätte sinne dig?
Steg 27: Beslutstid
Nu är det dags att välja din flyttfirma och lita på dem med dina värdefulla ägodelar. Om du noggrant har följt denna guide för att anställa det bästa flyttbolaget, har du (nästan) ingenting att oroa dig för.
Så snart du vet namnet på ditt professionella flyttföretag rekommenderas du att kontakta det omedelbart och boka in ditt flyttdatum.
Steg 28: Hänsyn till flyttdagar
Du kanske inte inser det direkt, men det exakta datumet du planerar din flytt på kommer att spela en viktig roll i hur din flytt kommer att gå
Faktum är att det finns en mängd viktiga saker att tänka på när man beslutar om ett flytt datum. Och ändå kommer ditt intresse och ditt primära fokus troligen att vara hur du kan använda ditt flyttdatum för att sänka flyttpriset / följ länken ovan för att lära dig det också /.

https://preview.redd.it/n61wjyoba9j41.jpg?width=900&format=pjpg&auto=webp&s=dc0de18be0a21ae78277ecb03bb5a1058d164031
Steg 29: Flyttarelaterade dokument
När du reserverar ditt flyttdatum bör du få de grundläggande flytt dokumenten och kontrakt för att underteckna och behålla - flyttavtalet (alias Bill of Lading) och inventeringslista för de hushållsartiklar du har för transport.
Begär dina flyttdokument i förväg så att du har en chans att gå igenom den, begära tydliga svar om du inte förstår en klausul från kontraktet och se till att alla dokument och kvitton är säkra – helst i ett enskilt dokument som du har just för denna flytt.
Steg 30: Flyttdagen!
Grattis! Att veta hur man väljer rätt flyttfirma är inte lätt, och ändå har du just gjort det med bravur.
Checka in med din flyttfirma ungefär en vecka före flyttdagen för att se om saker och ting går enligt planen. På flyttdagen, gör ditt bästa för att undvika allvarliga flytt misstag, Välkomna din flyttfirma till ditt hem och visa vilken typ av respekt och förståelse som kännetecknar en bra värd.
Steg 31: Vi önskar er lycka till!
Med alla goda råd du fått om att välja ett flyttföretag, bör du nu vara mentalt redo att möta och övervinna dina flyttrelaterade utmaningar.
Förlora inte din humor.
Vet vad du ska göra direkt efter att du flyttat till ditt nya hem.
Vet hur du kan belöna dig själv efter flytten.
Och viktigast av allt, bli inte offer för en flyttdepression.
Steg 31.5: Experttips för att anställa ansedda flyttföretag
submitted by Fintrent to u/Fintrent [link] [comments]


2019.10.08 16:55 Loxus Kort biografi han skrev 2006

1991
En vacker försommardag i juni nittiett gick jag äntligen ut grundskolan i Skäggetorp och mitt liv kunde börja på riktigt. Vi sjöng "Den blomstertid nu kommer" i kyrkan, vi kramades och sen åkte jag hem till mitt pojkrum på Gräsgatan i Vidingsjö och lyssnade på "Breaking the law" med Judas Priest. Sedan fjärde klass hade jag gått i Linköpings musikklasser, ett Adolf Fredrik för kommunen där "idéer blir verklighet". Vi var första kullen, en slags försöksgrupp. Märkligt nog var musikklasserna överrepresenterade av kristen höger från dom finare områdena i kommunen, någonting man knappast reflekterade över som tioåring men som man senare i livet inte kan se som något annat än en konspiration. Linköping var en korrumperad stad och maffian hette Filadelfiakyrkan. Fast det låter mer spännande än det var. Att musikklasserna placerades i låginkomsttagarnas Skäggetorp kunde naturligtvis ses som en integrationsplan, att här gjorde man minsann ingen skillnad på folk och folk. Men jag tror att starka krafter ville vinna land åt sitt frikyrkliga imperium. Den profana rockmusiken lyste med sin frånvaro i Linköpings musikklasser, men i övrigt sjöng vi allt från "Combaya" till "Dona nobis pacem". Kanske trodde någon att barn och tonåringar inte intresserar sig för rockmusik, kanske trodde någon att barn och tonåringar anser att musik var bäst för hundra år sen. Andra saker rörde sig i mitt huvud dom åren. Allt man inte fick lära sig i skolan var det som skulle fylla mina år framöver. Och allt lärde jag mig 1991.
Den sommaren var jag i Strömstad med min bästa vän på hans föräldrars landställe. Vi satt på kvällarna vid campingens minigolfbana och drack öl och rökte och träffade tjejer från Norge. Vi lyssnade på "Puls" med Gyllene Tider och vi lärde oss G-dur och C-suss på våra gitarrer. Hemma i byrålådan på Gräsgatan låg biljetter till Guns'n'Roses i Globen och vi kunde knappt tro att det var sant. Livet var rättvist. Jag hade långt hår och bandana, trasiga jeans och vit skjorta. Jag var rödbränd och fräknig av västkustsolen. Tånglukten och dom varma klipporna och cigarettröken och skymningsljuset och norskornas parfymer och mopedolja och nyklippt gräs smakade liv, liv, liv. På blandbanden vi hade i bergsprängaren fanns The Dogs D'amour, The Pogues, Black Sabbath, Poison, Jakob Hellman, Tom Petty, Mötley Crüe, Kiss, Springsteen och Ebba Grön. Jag drevs av en frustration redan då, att jag ville fånga allt, inte låta ögonblicken bara dra förbi. Jag ville skriva låtar som förevigade känslorna jag hade där vid minigolfbanan. Jag undrar vad folk gör med alla sina känslor. Min första sång skrev jag när jag var åtta år. Den handlade om min undulat som dog. Sen skrev jag om det svåra med att vara liten och inte få bestämma själv, om skolfröknars tyranni, om vackra vårdagar och om tjejer och deras märkliga språk. Och nu, utanför den ångande sommarorten Strömstad, var jag redo för tonårsromantiken. Jag var kroniskt kär i vem som helst, i alla väder, alla timmar på dygnet. Jag behövde papper, penna och en gitarr. Jag behövde tacka livet.
Till hösten kom jag, på grund av mina dåliga betyg, in på fjärdehandsvalet Omvårdnadsteknisk linje på Ljungstedtska skolan. Det var inte precis vad jag ville, men det gav mig två givande praktikperioder på långvården respektive servicehus. I övrigt gjorde den skoltiden inga bestående intryck. Vad som verkligen hände den hösten var att jag äntligen blev tillsammans med min stora kärlek. Jag skrev en låt till henne som hette Vintertid. Det var en längre sång än dom jag gjort innan, som tog olika vändningar i musiken och inte alls slutade där den började. En stor sång, tyckte jag. En hörnsten på en drömd skiva. Annars skrev jag inte så mycket än. Inte riktigt. Jag hade högvis med sånger, men dom upplevdes inte skrivna, bara påhittade. Som ord och musik som blivit till mer av dunklet från ett ensamt stearinljus eller av höstkvällen som tagit sig in genom fönstret. Jag önskar att sånger kunde hända på det sättet fortfarande, att dom bara trängde sig fram, men det gör dom inte. För många lager att ta sig igenom nu, antar jag. Nu får jag skriva dom av fragment, hitta trådar som går in i varandra, använda känslor som bara kan fångas i korta rader. Då handlade EN sång om bara EN sak, utan ambition att vara komplex eller mångbottnad. Och särskilt bra var det inte, men mycket känslosamt, och på liv och död.
Och kär var jag och vi lärde oss det goda hos livet tillsammans, vi hånglade i soffor och skaffade oss en referens i kyssar och smaker. När året var slut var jag så fylld av intryck att jag trodde huvudet skulle blåsa av som en champagnekork.
1992
Under våren som följde behövde jag inte bry mig om skolan över huvud taget. Jag hade en tjej att vara kär i. När sommaren kom tog jag med henne till Strömstad igen och vi bodde på Krusenska husets vandrarhem några nätter och sen hos min kompis. Vi rodde över till Norge för att köpa starköl som vi drack på klipporna medan solen gick ner och vi gjorde det mesta man ska göra när man är i Strömstad och är sexton år.
Nu hade jag börjat lyssna på Magnus Johansson. Han är viktig. Han har en värme i sina sånger som jag har eftersträvat. Jag lyssnade också på Perssons Pack. Per Persson och Magnus Johansson tycker jag är några av landets bästa låtskrivare. Jag såg packet i Linköpings trädgårdsförening den här sommaren och dom gjorde ett viktigt intryck. Dom gjorde ingenting på skoj. Det är allvar hela vägen, fredagsfyllorna och landsortsromantiken. Per Persson är Jeppe på Berget. Han lever livet och ställer frågorna sen. Dom som gör på annat sätt kan man inte lita på.
Till hösten började jag på social estetisk linje på Katedralskolan. Jag kom in efter två veckor när fem personer hoppat av. Där lärde jag mig ingenting. Men jag fick nya vänner som satt på andra fik och jag gjorde slut med min tjej och ångrade mig men kom över det vips tio år senare. Andra saker som hände nittitvå var att jag skrev Nån annan och att jag somnade ifrån ett ljus och brände upp radhusets övervåning.
Sen åttiåtta var jag också medlem i ett band som hette Snoddas och vi började nu gå in i en seriösare fas. Vi hade vunnit en lokalbandstävling och fått göra en CD-singel och vi spelade ganska flitigt runt om på fritidsgårdar och studentställen. Vi spelade snabb pop i vågen av Dom Lyckliga Kompisarna. Det var Staffan Palmberg, Tomas Öhman, Anders Johansson och jag och lojaliteten var stark och dom är fortfarande mina närmsta vänner. Vi drog åt olika håll i bandet. Jag ville spela hårdrock eller folkparksrock, dom ville spela mer brittiskt eller Seattle. Men spelglädjen var större än profileringen och vi spelade på alla sätt i alla riktningar bara man fick spela fort. Vi lärde oss stå på scen inför alla sorters publikum och Anders, som senare blev radio och TV-profil tillsammans med Måns, stod för mellansnacket. Staffan, Tomas och jag var kompisar sen fjärde klass och med Staffan hade jag skrivit och lekt fram låtar sen vi var tio år. Han var en intressant låtskrivare, nydanande och oförutsägbar. Till honom skrev jag senare låten Elden.
1993
På vintern nittitre kom Mathias Gurestam till Linköping för att hälsa på Tomas Öhman, dom kände varandra från ett konfirmationsläger i Dalarna. Mathias var från Falkenberg, nästan två meter lång och hade stort krulligt hår. Han var en fixare och alltid spindeln i nätet. Han ordnade en spelning åt oss på Lusthuset i Falkenberg, satte upp affischer på gymnasieskolan och krängde våran singel till alla han kände. När vi kom dit hade han även styrt upp så vi hade en kort spelning i skolans matsal på lunchen, två gig på Lusthuset samma kväll och en akustisk spelning kvällen efter på pizzeria Bon Apetite. På Lusthuset var det nån gymnasiehappening och vi spelade först i cafét tidigt på kvällen och sedan på stora scenen innan kvällens huvudattraktion Ronny och Ragge. I Hallands Nyheter dagen efter stod att läsa: Snoddas och Pökashow räddade avslagen kväll. Great! Vi återkom flera gånger till Falkenberg, både Snoddas och jag själv.
Sommaren samma år spelade vi på Stora Dansbanan på Hultsfredsfestivalen. Det var overkligt att få beskedet om att vi skulle få spela där. Vi var osäkra på om det fanns nåt större man kan vara med om. Vi fick backstagepass och ölbiljetter och i logen stod det mer läsk än man kan dricka. Det var första gången jag var på festivalen och vi bodde på campingen med alla andra från Linköping och våra vänner hade gjort flaggor och plakat. Trots att konserten nästan var den enda timme jag var nykter på är det också min enda minneslucka från den festivalen. Jag var så nervös och så mycket där att jag inte kunde vara där mer. Ulf Lundell spelade samtidigt på Hawaiiscenen. bob hund gjorde en beryktad spelning, också på Stora Dans, och kom året efter tillbaka på den näst största scenen.
På hösten mönstrade jag i Karlstad, drack en laglig starköl, såg på Jurassic Park och fick en frisedel av en psykolog som tyckte att jag skulle söka hjälp. Jag fyllde arton år och Tomas och jag hade gemensam fest på Arbis i Linköping. Jag fick en fin flaska whisky av Mathias som jag senare i hemlighet bytte mot tolv folköl.
1994
En dag när jag satt på Café Siesta på Stora torget, vintern nittifyra, kom Mathias Allén från rockföreningen Rock d'Amour fram och undrade om jag händelsevis ville spela förband till Stefan Sundström & Apache när dom kom till Skylten. Jag hade precis upptäckt Stefans skivor och tyckte det var det bästa som hände just då, så jag sa ja. Jag sa visserligen ja till det mesta och hade rätt mycket spelningar på studentställen, pizzerior, firmafester, bröllop och studentskivor. Men ett gig på Skylten var bra bara det och med Sundström skulle det bli utsålt. Ett stort minus vid den här tiden var att jag alltid blev så otroligt nervös för allting och nu skulle jag alltså gå runt och vara nervös i flera veckor. Det kan ha varit det som höll mig så sjukligt smal. Eftermiddagen när jag klev in på Skylten, som var den enda rockscenen och det absolut coolaste stället i kommunen där alla hårda band repade och alla svartklädda människor höll till och där jag hade hängt sen jag var tretton, så skakade kroppen. Stefan och Apache och Johan Johansson satt i fiket och sa hej. Det luktade speciellt på Skylten av svart målarfärg och scénrök, en spännande doft som gjorde sig bra till skinnjackor och hårspray. Från entréns plåtdörr gick en trappa upp med väggarna tapetserade med turnéaffischer från punkband som spelat där. Mitt i lokalen nån meter från scenen stod en bärande, irriterande pelare som skymde sikten. Numera har lokalen flyttat en trappa ner och målats fräscht vit för att kommunen ska kunna hyra ut den till annat än alternativ musik. Man kan bli galen på hur oöverstigligt svårt det verkar vara att driva en ball rockklubb i Sverige. När jag äntligen hade spelat mina låtar svajade jag av scenen och möttes av Johan Johansson och hans plirande ögon. Bra lirat, sa han. Tack, sa jag. Har du gjort någon demo eller platta som man kan få, undrade han och jag svarade att jag just skulle spela in en demo, nämligen imorgon. Vi bytte nummer och när jag återfick balansen i kroppen var jag den lyckligaste mannen på jorden. Johan Johansson hade spelat trummor i KSMB, han hade gjort låtar som jag avgudade och han hade producerat Stefans senaste platta. Nu hade han mitt nummer och jag hans. Dagen efter åkte jag till Askersund där jag bokat två dagar i en dansbandsstudio och vi spelade in min första demo. Första låten var Nån annan. Det var Rille Krantz på gitarr, Helena Tagesson (som syns på omslaget till Dans med svåra steg) på sång, P H Andersson på fiol och min farsa på bas. P H blev sen min följeslagare några år framöver. Jag tog studenten och lovade mig själv att aldrig mer sätta mig i en skolbänk. Med reservation för visskolan i Kungälv som jag sökt till. Kom jag inte in där skulle jag nog ha tagit ett jobb som kampanjartist åt sossarna i Linköping som jag blivit erbjuden. Men jag kom in utan att egentligen veta vad det var jag sökt till. Nåt skulle man söka och jag kunde bara se det som alternativ. Anders kom in på teaterskola i Hudiksvall? och det blev alltså dags att splittra Snoddas. Vi spelade in åtta låtar på en demo och släppte den på vår sista konsert på Skylten i slutet av den varma fotbollssommaren.
Nu följde en termin på folkhögskola med allt vad det innebär av rödvinsdrickande och djupa samtal och nylonsträngade gitarrer och lapsangte och vänsterrörelse. Vi hade utsikt över Bohus fästning och frossade i Cornelis och Fred Åkerström. Jag lärde mig framför allt att utveckla mitt gitarrspel och så var jag hemligt förälskad i nästan alla tjejer på teaterlinjen. Man var så långt från verkligheten där att det tog tre dagar innan jag hörde talas om Estoniafärjan. Jag slutade efter en termin och flyttade hem igen.
Johan Johansson ringde ibland och kollade läget och jag skickade honom låtar i den takt jag skrev dom, men han tyckte jag var för ung för att göra en platta än så länge, men när det var dags ville han gärna hjälpa till. Det lät bra, tyckte jag.
1995
Jag hyrde min första lägenhet i andra hand på våren nittifem. En etta på Gamla Tanneforsvägen med balkong och stora vindsutrymmen på sidorna som gick att inreda. Det var nästan en liten trea. I köket hade jag skrivbord och elektrisk skrivmaskin och här skrev jag dom flesta låtarna till min första skiva. Jag levde extremt billigt och försörjde mig hjälpligt på småspelningar här och var. Jag spelade ofta på Flamman, en studentpub och på Lazlo´s pizzeria i Hjulsbro. Ofta ihop med P H. Jag var också i kontakt med folk från Bona, en kommunistisk folkhögskola utanför Motala, som ordnade musikkaféer och kulturkvällar. Jag spelade på en bröllopsfest i Borkhult som var minnesvärd, även om få troligen minns nånting. En gång spelade jag för internerna på Roxtuna-anstalten och en annan gång på Postens firmafest. Det var en bra skola. Jag behövde spela mycket för att bli bättre och för att ha råd med hyran. Det vanligaste gaget var mellan femhundra och tusen kronor svart och fri öl.
På hösten fick jag jobb tre dagar i veckan på en liten firma som hette Kärna Reklam. Jag ritade kartor och planlösningar till broschyrer åt Stångåstaden, ett fastighetsbolag. Det var bara jag och chefen, Göran, som jobbade där. Vi hade ett kontor i Konsert & kongress. Jag lyssnade mycket på Ola Magnell, Cornelis och Lundell när jag jobbade och trivdes bra.
1996
Mathias flyttade till Stockholm vintern 95-96. Till Götgatan 81.Det var en stor etta med högt i tak, fiskbensparkett, ornament i taket och ett typiskt söderkök. I rummet hade han ställt en säng, en stor rosa soffa, ett rejält soffbord, en hylla med skivor och filmer och några flyttkartonger. Väggarna var vita sånär som på en klunga bilder på vänner. Jag kom upp för inflyttningsfest. En råkall vind svepte över Götgatans blaskiga asfalt den kvällen. Jag och en polare gick till Ica Ringen för att köpa inflyttningspresent i form av diskborste och toapapper. Jag minns hur stort jag tyckte det var att Mathias skulle bo på Söder, så nära till allt att han knappt skulle behöva ytterkläder. Han var typen som alltid sa att det ordnar sig, och så gjorde det det. Han sa att stålar är inga problem, vilket blev vårt motto även om vi aldrig hade några, eller just därför.
Det var en bra fest med mycket folk. Hallen var överfull av vinterjackor och kängor. Vid tretiden hade polisen varit där för andra gången och festen hade lugnat sig. Några låg och sov i sängen, andra satt i soffan med sina vinglas och började bli eftertänksamma. Mathias bad mig spela några nya låtar och jag gjorde det. Jag spelade Kom änglar och Vårdag i november och Av ingens frö. Vid väggen på golvet vid hallen satt Johan som jag aldrig träffat förut. Han hade just kommit från nån annan fest. Han hade långt, ljust hår och glasögon och en lila schal runt halsen och en snygg tjej som hette Emma. Jag märkte att han gillade Kom änglar. Efteråt började dom fråga om jag skickat nåt till skivbolagen, om jag ville göra en platta och hur jag tänkte. Jag hade varit dålig på att få iväg demokassetter. Jag drömde, men var också rätt nöjd med dom spelningar jag hade. Men Mathias hade visioner och en idé växte fram klockan fyra på morgonen. Han och Johan skulle starta ett eget skivbolag, ett handelsbolag. Det började göras överslag, det jämfördes, det frågades och spånades. Jag trodde nog innerst inne inte alls på idén, men lät planerandet fortgå. I teorin lät det kul. Som att planera ett bankrån bara för att stretcha sin kreativitet vid femsnåret på morgonen. Och snart var festen slut och jag somnade på den rosa soffan.
Dagen efter åt vi brunch på VC på Skånegatan. Ett nytt begrepp för mig, fanns inte i Linköping. Jag åt amerikanska pannkakor med lönnsirap, äggröra, bacon och prinskorv med juice och kaffe. Mathias och Johan hade inte släppt idén. Det måste funka, sa dom, och vi gjorde överslagen igen. Hur mycket pengar kan vi skrapa ihop och från vilka? Hur många skivor borde vi kunna sälja utan distribution? Vad kan det kosta att göra en skiva om vi använder oss av kompisar som kan spela gratis? Tiotusen? Tjugo? Hur gör man? Hur blir rullbandet man spelat in på en CD-skiva? Vad är mastring? Vi bestämde att vi skulle kolla upp en del saker men ingen kände någon i branschen. Johan Johansson vågade jag inte ringa. Han skulle bara säga att vi borde vänta och det kunde vi inte.
Mathias ringde några dagar senare och föreslog att vi skulle ta med Filip Adamo, hans syssling, i projektet. Jag visste vem han var. Hade träffat honom på Stockholms filmfestival en gång, dryg och otrevlig. Men han hade en del kontakter antog jag, så okej, men det blir strictly business. Filip ville vara med. Han hade hört mina demokassetter och förstod ingenting av vad som var bra med dom, men om det nu var så att dom sålt i Linköping i femhundra exemplar så tänkte han inte missa chansen att vara med i skivbolaget. Filip visade sig vara den kreativa energi vi behövde, en galning som inte såg upp till någon och som inte var rädd att göra bort sig eller hamna i konflikter. Vi hamnade i konflikt, jag och Filip, hela tiden och han vande sig vid att jag slängde på luren i hans öra. Under tiden utvecklade vi en stark vänskap. Mathias var den ansvarsfulla som höll i själva handelsbolaget och ekonomin och stoppade mig och Filip när vi svävade ut. Johan var diplomaten och psykologen som försökte sänka våra röster under våra möten. Vi döpte bolaget till Elvira, vilket var min idé, och jag minns inte varför mer än att det lät vackert. Vi hade vårt första bolagsmöte i min etta på Gamla Tanneforsvägen. Där satte vi upp punkter på ett papper om hur vi skulle gå till väga, hur vi skulle dela inkomsterna och frågor om sånt vi inte visste och behövde ta reda på. Det var vårt skivkontrakt, två handskrivna A4, med instuckna interna skämt. Nu kunde vi börja jobba. Vi bokade den billigaste studion i Linköping, en helt nystartad som drevs av yngre och mer oerfarna personer än oss. P H var med, han gick då på Lunnevads folkhögskola och kände en trummis som gärna hjälpte till, Johan Aronsson. Helena Tagesson hade en lillebror, Kalle, som vi hört var begåvad på piano och jag frågade honom och han sa ja. Några basister kände vi inte, Anders bodde i lund nu och Snoddas var historia, men jag hade en vän från skolan i Kungälv, Martin Söderström, som var en hygglig gitarrist och vi tänkte att det är ungefär samma sak. Bara färre strängar att hålla reda på. Där hade vi bandet och studion. Vi repade en eftermiddag på Lunnevad och gick sen ner i den lilla källaren där studion låg och började spela in. Teknikern var nån som studion hade använt sig av förut och vi litade på dom. Det visade sig att han nog mest spelat in hårdrock och han spelade in skivan med gate på alla kanaler. Gate är en effekt som eliminerar brus genom att sluta signalen direkt efter ett instruments tillslag. Det går att använda om man spelar in Metallicas trummor, men låter inte lika bra på en nylonsträngad gitarr. När allt var inspelat, och det som lät konstigt förklarats med att "det fixar vi i mixen", var det dags att mixa. Omslaget gjorde jag på kvällarna på Kärna Reklam. Anton H le Clerqc hade tagit bilderna, han var en eldsjäl i Studiefrämjandet där vi repade med Snoddas som alltid stöttade oss och mig och jag har mycket att tacka honom för. Han var också fotograf på Östgötacorrespondenten. Elvira var så gott som klara med planen för tryckandet, pressandet och releasen av plattan. Men när jag kom hem och lyssnade på vad vi åstadkommit under fem dagar i studion så grät jag. Det lät inte ens i närheten av en skiva. Pengarna var egentligen slut och tiden knapp, men jag lyckades övertala Elvira om lite mer av båda för att ta tapen ner till Tranås, där vi spelade in Snoddas-singeln, och mixa om allt. Mats Axfors var tekniker och han räddade den katastrofala inspelningen bäst han kunde.
I maj kunde vi stolta plocka upp ett av femhundra exemplar av "Dans med svåra steg" ur kartongerna på Gamla Tanneforsvägen. Tvåhundrafemtio ställdes i ett av mina vindsutrymmen och den andra hälften delades upp mellan Elvira för att följa med till Stockholm. Jag sa upp mig på Kärna reklam och vi hade spelning med release på ett utsålt Skylten. Kalle hade varit bortrest och kom mitt under konserten rakt upp på scenen. Vi krängde nästan hundra skivor redan första kvällen. Sen hade vi fest till morgonen.
Flera skivaffärer i Linköping hjälpte oss att sälja skivor under disk, några tog sig till och med besväret att sälja den vitt. Den blev ganska efterfrågad och vi blev tvungna att beställa nya. Pengarna vi fick in som skulle gå till Elviras gemensamma kassa behövdes till hyror och mat och krogbesök och i Elviras kassa växte bara streck på hur mycket alla var skyldiga. En kartong skivor glömdes i en telefonkiosk, en annan på nån pizzeria. Det var ingen väldig ordning men alla hade vi oftast en hundring i fickan och alla var glada.
I juli ringde P H och berättade att han hade en trea på gång i Fruängen söder om Stockholm. Han hade inte råd att bo där ensam men om jag på en dags varsel kunde säga att jag ville hänga på så kunde han tacka ja. Fruängen hade tidigare inte funnits med i dom drömmar jag hade om huvudstaden, men jag tänkte att om jag inte sticker nu kanske jag aldrig kommer iväg. Så jag sa ja och i augusti flyttade vi in på Fruängens kyrkogata. Det var en kantor som bodde där innan och lägenheten var kyrkans och satt ihop med deras lokaler. Vi fick nycklar som tog oss in i alla utrymmen och kunde därför genom en hemlig kulvert ta oss in i kyrkans ungdomsgård och spela pingis där hur mycket vi ville. Vi hade ett stort vardagsrum med parkettgolv och balkong, varsitt sovrum och kök med diskmaskin och toa med tvättmaskin. Och under Guds tak. Man kan inte bo bättre. Men nu behövde vi mer jobb. Elvira hyrde en lokal på Tegnérgatan där dom inte fick bo utan bara arbeta. Så där bodde dom alla tre plus en till och då och då flickvänner. På samma gata ligger Krogen Tre Backar där man kunde få spelningar om man bara tog hand om allt själv. Filip hade skaffat spons på en alkoläsk så vi kunde trycka affischer med deras logga nere i hörnet och vi affischerade över stan och folk kom och Elvira satt i kassan och tog fyrtio kronor i inträde.
Nu ringde Johan Johansson. Han hade fått en skiva jag skickat. Bra, tyckte han. Bättre än han trodde. Han tipsade om att vi borde kontakta KonTur, ett bokningsbolag som bokade honom, Sundström, Staffan Hellstrand och Kjelle Höglund. Vi borde också slå en signal till MD musikdistribution, tyckte han, så att skivaffärer landet runt kunde beställa plattan. Sakta i backarna, tänkte jag, men vi gjorde som han tipsat om. På KonTur mötte vi Stefan Lilja och Hans Hjort. Hjort var stor och skäggig och rökte oavbrutet och såg ut som jag tänker mig att alla i skivbranschen såg ut på sjuttiotalet. Lilja var mindre och mycket sympatisk. Dom sa att om vi får MD med oss så kunde dom tänka sig ett samarbete. På MD sa dom att om KonTur bokar så kunde dom hjälpa oss med distributionen. Det var en bra eftermiddag och vi gick och åt kebab på Wendys i Hornstull.
Och där låg Stockholm. Distinkt med sitt vatten och sina torn. Lockande med sina skeva gator och sitt myller. Destruktiv, kreativ och självklar. Jag kan min Bellman och såg hans värld, jag kan min Evert Taube och såg hans hem. Jag kunde kyssa stadens fötter för alla äventyr den redan gett mig. För alla vackra namn, för alla vackra platser. Jag visste att jag var här för att stanna. Jag hade givits en fast punkt.
1997
Johan Johansson fortsatte hjälpa till. Han tipsade Nenne Zetterberg på P3 om min musik och hon nappade och vi skulle plötsligt spela in P3 Live från Cornelisrummet på Mosebacke. Cornelisrummet är ett litet rum som tar in allra, allra högst åttio personer och där hänger Mäster Cees väst med gammalt tobaksfras i fickorna. Om man har en släng av klaustrofobi, vilket jag har, är det ett obehagligt rum att vistas i när det är fullt. En gång såg jag Ola Magnell spela där och jag satt längst fram med fötterna på scenkanten och knäna i hakan. Jag hade svårt att andas, svettades och mådde illa. Men när konserten var slut ville jag bara sitta kvar och göra om det. Man blir odödlig när man klarat av en stund med sina nojor. Från Cornelisrummet har man utsikt över Slussen, Gamla Stan och Riddarholmen. Det är en vacker plats i Stockholm. Nu skulle jag spela där. Benen ville inte gå dom sista meterna uppför Hökens gata när jag var på väg till soundcheck. Jag övervägde tanken att sätta mig på ett tåg till Göteborg för att vara helt säker på att inte behöva spela. Folk hade nog blivit förvånade. Kvällen innan hade jag varit så stirrig att jag börjat dricka rödvin med en tjejkompis som var på besök och sen hade vi sex, så nu var nervositeten påbättrad med lite ångest och baksmälla. Great. Och på världens minsta scen, längst in i rummet med åttio personer mellan mig och utgången. Jag skulle kräkas, svimma och kissa på mig och allt skulle sändas i radio och hela Svea Rike skulle stämma upp i ett rungande hånskratt. Under soundcheck tänkte jag på vilket land jag skulle flytta till. Inte England, där bor massor av svenskar. Kanske tyskland.
Jag minns ingenting av konserten. Det är lustigt, med det jag sysslar med. Det är en extrem jakt på nuet, ett gigantiskt Carpe Diem ungefär som en fylla fungerar. Allt stängs av och här och nu är det enda som finns, och så minns man nästan ingenting efteråt och allt blir tomt och att göra det igen är det enda som känns meningsfullt. Det är en jävla paradox. Jag vet att jag tänkte mycket det här året på om det var värt det. Om det verkligen kändes lika bra efteråt som det kändes dåligt innan, eller om det var obalans åt fel håll. Jag vet inte vad jag kom fram till, men jag ser mig själv kliva upp på scenen gång efter gång fortfarande.
Jag skrev mycket. Försökte få det att bli ett jobb med rutiner. Jag började dagarna med en promenad i Långbro och hade Rolling Stones i lurarna. Eller Bob Dylan. Jag hade fortfarande väldigt poetiska ambitioner, tyckte om versrader och rim och utsmyckningar. Det var mycket daggvåta marker och älvdans och sånt som inte Filip Adamo förstod då och som jag knappt själv förstår nu. Johansson, Elvira och jag träffades mycket. Han ville producera nästa skiva och jag var ivrig att sätta igång. Vi började inspelningarna på sommaren och till hösten kom Rusningstrafik. Martin Söderström var kvar på bas och P H på fiol och flöjt. Johansson spelade trummor och gitarr. Elvira och Johan Johansson hade ständiga duster om ekonomi och vad som behövdes till skivan, vilket nästan alltid slutade med att Johan sa att så här går det till och Elvira sa jaså. Han var en räv, en övervintrad punkare som gjort mer plattor än vad vi hade hemma i våra hyllor. Jag förstod inte alltid hans breda ståkkålmska, han hade uttryck som att gå och luta sig och socker i kartongen. Jag försökte hitta på egna, men det gick inte.
Rusningstrafik sålde i tvåtusen ex första halvåret. En liten bit över break even, fast dit nådde vi inte eftersom vi hela tiden plockade förskott ur kassan. Jag låg alltid efter med ekonomin. Hade jag en hundring över åt jag en räkmacka eller åkte taxi.
På hösten skulle Sundström turnera i Norge och jag fick erbjudande att följa med. Både som förband och som kompgitarrist i Stefans band. Vi skulle besöka Oslo, Molde, Volda, Bergen, Kristiansand och Stavanger. Jag hade aldrig spelat mer än två dagar på raken innan, vilket man klarar utan att äta, och jag insåg att det krävdes förändringar i mitt sätt att deala med nervositeten. Jag slutade äta kött på den turnén. Stefan och Apache hade gått skilda vägar och Apache hade skaffat en ny sångare och blivit Weeping Willows. Sundströms nya band hette Rejvkommissionen. Norge var vackert så hjärtat värkte och exotiskt. På en bilfärja på en fjord på västkusten stod Stefan och jag på däcket och blickade ut över bergen och skogarna och vattnet och Stefan lade armen om mig i blåsten och sa: Tänk på tre saker Lasse, om du ska göra det här i livet. Skit i vad folk skriver i tidningarna, det är bara trams, ta det lugnt med spriten och skaffa dig en tjej och håll kvar vid henne resten av livet. Det var som en film, som att han sträckte handen mot nejderna och sa: En dag, min gosse, ska allt det här bli ditt. Stefan är en av dom roligaste, klokaste och varmaste personer jag träffat. Men det skulle dröja innan hans råd sjönk in. Ironiskt nog var det just Stefan och hans band som lärde mig dricka sprit på riktigt där i Norge. Festen började tidigt på eftermiddagarna och jag var härdad när jag kom hem till Fruängen igen.
Filip, som till och från hade körkort, skjutsade hem mig till Fruängen en kväll när vi varit och fikat vid Odenplan. Strax innan vi kom till Västerbron hörde vi introt till En av alla dom på bilradion och vi höjde volymen och log. Vi svävade över Stockholms öar blänkande i gatljus och jag kände att jag skakat av mig motståndarna, skolväsendet och dom utstakade vägarna. Vi var en egen maffia nu. Inga banker, inga kreditkort, inga register, inga chefer. Vi skulle leva av lust, ångest, passion, kärlek, musik och brustna hjärtan. Vi hade solen i ögonen.
1998
Tyvärr höll nu Elvira på att slita sönder vänskapen mellan mig och Mathias. Vi pratade knappt med varandra längre och det kändes forcerat och jobbigt. Vi var egentligen inte osams om nåt speciellt utan drogs isär för att vi alltid tvingades stå på varsin sida. Jag med visioner och han med ett ansvar och en budget. Stålar höll nu på att bli ett problem och vi klev i en simpel fälla. Vi visste att det inte fanns en framtid med Elvira records och alla hade nu andra jobb vid sidan och våren nittiåtta bad jag Stefan Lilja sprida ryktet om att jag sökte nytt skivbolag. Fyra bolag hörde av sig och jag gick och träffade dom och bad en jurist titta på kontrakten dom erbjöd och jag åt lunch med dom, driven av samtliga dödssynder. Jag var rädd att bli lurad. Jag tänkte att dom ville klippa mitt hår och stoppa in mig i en skivbolagsmaskin och trycka på en stor knapp. Den minst sympatiska av dom jag träffade var Magnus Nygren på Universal. Han pratade högt och fort och garvade åt såna söderromantiker som jag, men nånstans kände jag att vi skulle kunna bli kreativa ihop. Han påminde om Filip i sin brist på fjäsk och psykologi, han hade rykten om sig i branschen som mannen som gjorde Jakob Hellman stor, men också mannen som fick Hellman att aldrig mer göra skivor. Många hade åsikter om Magnus Nygren. Jag ringde Sara Isaksson som låg på Universal och frågade vad hon tyckte och hon sa att han var snäll. Sen ringde jag Nygren och sa att jag ville till Universal men att jag var rädd för honom och då skrattade han ett rått skratt. Vi blev ett bra team tillsammans med Jennifer McShane som då jobbade med promotion på Universal. Jennifer är den enda jag sett gå en hel Hultsfredsfestival i högklackat. Hon var fenomenal och oemotståndlig.
När jag skrivit på kontraktet skulle jag äta lunch med den svenska avdelningen på en fin restaurang på Östermalm nära deras kontor. Kvällen innan hade jag ätit musslor hos Johan Johansson och druckit massa vin med hans kompis Guld-Lars och nu kom kallsvetten krypande igen. Efter lunchen sa alla att det hade varit supertrevligt att träffa mig och jag vet att dom ljög för jag hade bara suttit där och petat i en liten förrätt och försökt få i mig en lättöl. Jag tror aldrig att jag sa nånting. Jag tror bara att jag nickade lite ibland och sneglade mot toaletten.
Jag var mycket förvånad över Universals samarbetsvilja. Ingenting ville dom lägga sig i, det tyckte dom var viktigt, allt skulle jag få göra på mitt sätt. Dom var rädda att min publik skulle se mig som en svikare som gått till ett multinationellt skivbolag. Det förstod inte jag. Jag tyckte Universals logga var skitsnygg och kände mig stolt över att dom ville ha mig. Johansson skulle få producera igen och nu var jag sugen på ett rockband.
Björn Rothstein var från Gotland, hade epilepsi och spelade trummor, Lasse Bax spelade bas och bodde granne med oss i Fruängen, men det var inte så vi träffades. Han var gammal vän med Johansson och hade spelat med honom mycket. Under vintern det här året hade min och P H:s vän Jens Back från Linköping flyttat upp till Stockholm. Han hade ingenstans att bo så han fick sova på våran soffa ett par veckor. Eftersom P H gick i skolan så blev det jag och Jens som hängde på dagarna. Jag kände inte Jens väl, men nån kväll på Gamla Tanneforsvägen hade vi ändå suttit och druckit oss fulla, han och jag, vet inte varför, och drömt om Stockholm och rockmusik och det gamla vin, kvinnor och sång. Jag gillade Jens, och jag visste att han spelade Hammondorgel. Jag hade sett honom spela med ett bluesband på tjugoettans krog i Linköping. Jag tog med honom till replokalen i Münchenbryggeriet för att träffa Johansson och vara med på ett rep. Alla gillade Jens och jag var glad att ha en jämnårig i bandet. Det fina med Jens Back är att när det kommer till rock'n'roll är han en större romantiker än dom flesta. När han senare skaffade en egen lägenhet satte han upp telekablar på väggarna för att han ville somna till doften av rockmusik. Han äter Lynnard Skynnard till frukost. Jag träffade en kvinnlig ljudteknikerlärling, dom är inte många, i Visby flera år senare och visste att Hovet skulle dit och spela in sin platta och kunde se Jens framför mig när han skulle möta henne. En snygg tjej med slitna jeans som kunde micka upp ett Leslie skulle Jens kunna dö för. Nu bor dom på Norrmalm.
Karl-Magnus skulle göra omslaget till skivan och han hade valt att jobba med fotografen Peter Norrman. Vi hade långa möten om hur det skulle se ut och vad jag skulle ha på mig och Karl-Magnus kunde med eftertryck säga saker som: Jag ser mycket gult, kanske en cykel. Det var inte som på Kärna Reklam. Peter tog över tolvhundra bilder, minns jag, och jag började förstå att det nu, på ett stort skivbolag, fanns större möjligheter men också mer att ta ställning till. Jag hade inte tänkt så mycket på nåt annat än låtarna tidigare. Förpackningen hade bara varit en förpackning. Ändå hade jag noggrant studerat alla andras förpackningar utan att riktigt förstå hur mycket det bidrog till helheten.
På sommaren nittioåtta var jag färdig med Fruängen och flyttade in i en tvåa, andra hand och möblerad, på cirkusvägen i Västberga.
Med solen i ögonen kom i slutet av augusti nittiåtta och den följande hösten gjorde jag min första riktiga turné ihop med bandet från skivan. Tvivel, första singeln, hamnade på Tracks, jag fick göra en del intervjuer med tidningar och jag, Jens, Nygren och Jennifer gick efter ett halvår ut och åt japanskt på Tegelbacken och firade tiotusen sålda ex av plattan. Plötsligt fanns det folk i Umeå som kunde mina sånger, i Växjö, i Västerås, folk i städer jag inte ens varit i tidigare. Jag visste inte vad jag skulle tycka. Jag vandrade under en klar himmel. Luften var frisk och lätt att andas in.
submitted by Loxus to winnerback [link] [comments]


2018.08.07 23:25 Ecleptomania Kapitel 1 - Resans början [Chapter one - Swedish, non-translated]

“Gå idag? Det är ju lervälling ute, min skrud kommer att bli helt smutsig. Har ni någon aning om hur svårt det är att få ur lerfläckar ur det här materialet? Vi kommer inte ta oss fram till Pilaz snabbare för att vi går idag, det regnar ju fortfarande. Nej fan, jag stannar hellre här ett par dagar till, vi har bra mat här i värdshuset och det finns en ny kvinna att ta i sin famn varje kväll. Ska vi verkli-” Han tystnade när dem andra som satt runt det runda bordet stirrade ilsket på honom. Han svalde sina sista tuggor av mat i tystnad samtidigt som han, precis som dem andra såg misstänksamt runt omkring sig i värdshuset. Det var fullt av människor här, han kände sig inte bekväm med situationen, förutom Sodor så var han den enda felyan i värdshuset och Sodor låg uppe i sin säng fortfarande.
“Ja, men... “ Han suckade djupt och tog sin sista klunk vin samtidigt som han tittade ilsket på en gammal man som satt och skakade huvudet med en min på sitt ansikte som om han hade ätit något ruttet. “Jag ska bara upp och packa mina saker så kan vi röra på oss, är ni nöjda då?” Dem andra runt bordet sa inget utan nickade bara på sina huvuden. Quin var inte ett säkert land för dem att stanna i och det visste han också. Felyan suckade och började ta sig den långa vägen upp för trapporna för att komma till sitt rum.
Han smällde igen dörren bakom sig och suckade ännu en gång samtidigt som han lutade sig mot den gnisslande sängen. Han såg sig omkring i rummet som hade blivit hans hem den senaste veckan, de hade legat lågt här för att undvika kungens hantlangare, men det verkade som om dem var sällskapet på spåret. Han suckade ännu en gång och drog sina händer genom sitt långa röda hår. Han reste på sig och såg sig i spegeln som hängde från väggen, han var blek och mager, han var inte gjord för att vara på resande fot. Han hade svarta ringar under sina ljusblå ögon, han hade inte kunnat sova ordentligt under hela veckan.
Han ryckte till när det plötsligt knackade på dörren. En mörk röst hördes genom dörren. “Kom nu! Vi måste gå!” Ännu en suck smet ut från hans inre och han hörde sig själv säga “Ge mig ett ögonblick så ska jag bara packa klart. Gå ut ni så länge så kommer jag strax.” Han hörde hur fotsteg rörde sig bort mot grannrummet och hörde tydligt bultandet på Sodors dörr. Han samlade ihop sina kläder och sållade ut sina resekläder bland byltet som han sen tryckte ner i sin stora gröna ryggsäck. Han slängde på sig sin svarta resemantel efter att han tagit på sig en enkel vit tunika och ett par svarta byxor. Det regnade men det fick han överleva, han ville inte få sin skrud blöt. Några minuter senare så hade han gått ner och ut igenom dörren.
Det var en grå dag i den lilla staden i utkanterna av Quin, dem stenlagda gatorna var tomma av gudabarn som sökt sig till värmen och tryggheten inomhus. Felyan såg upp mot himmelen och kände det friska regnet falla ner på hans ansikte. Han harklade sig och såg på sina resekamrater som stod och väntade på honom, alla utom Sodor. De två människorna mötte hans blick, ingen utav dem såg speciellt glada ut, delvis så var det hans fel att dem var på resande fot. Han drog upp sin luva så att den täckte huvudet och gick ut i regnet mot sina vänner. “Vart är Sodor?” Han ställde frågan med en nedslagen röst, som nästan dränktes i ljudet av det fallande regnet.
Bifrosten, den gigantiska krigaren, gruppens muskler, svarade kort. “Sodor är på väg.” Felyan såg upp på Bifrosten, försökte möta hans ögon men jätten vek undan sin blick och såg tillbaka mot tavernan som dem alla spenderat den senaste tiden i. Alven försökte istället med den andra människan, han hade inte känt honom lika länge, bara ett par veckor, han visste knappt hans namn eftersom människan var helt upptagen med att uppvakta Bifrosten. När dem hade blivit bannlysta från landet och fått konungens män skickade efter sig så hade den här människan svurit sin lojalitet till Bifrosten. Han beskådade mannen, han var en stark människa, en vapensmed som slagit följe med dem för att han var övertygad om att Bifrosten var den bästa krigaren på Noordhland.
Felyan såg sig runt där dem stod och väntade i regnet, han hade ingen aning om vad staden som dem var i hette, för att den här hålan kunde knappast ha ett namn. Staden, som till närmast var mer en by än en stad var grå och tråkig, dem trånga gångarna mellan stadens hus var fyllda av skräp, lösdrivare som inte hade någon annanstans att sova och kullerstenar som var så dåligt placerade att man lätt kunde stuka foten om man trampade fel. Husen var inte heller en vidare syn, dem flesta husen var byggda i trä och hade sluttande tak, lagda med stenplattor, men det var mer en regel än ett undantag att husen var lagade med vilket material än ägaren kunnat få tag i. Kriget hade slagit den här staden hårt, det var i stort tomt på gudabarn i och med konungens rekryterings order.
“Så…” Felyan harklade sig igen. “Anskar… Vi har inte pratat så mycket sen du slog följe med oss.” Han sträckte lite på sig och det knakade till i ryggen, han rös till lätt av ljudet och känslan som knaket lämnade efter sig. Sedan så försökte han möta människans blick, men Anskar drog bara lätt efter andan, som en trött förälder och även han lade sin uppmärksamhet på dörren. “Jag tänkte, om det inte är för mycket besvär, jag har en ta-”. Felyan han inte avsluta sin mening innan ljudet av en trädörr som nästintill exploderade avbröt honom, chockad så vände han sig om för att se vad som hänt. Innan han hunnit vända blicken mot tavernan så såg han Bifrosten som skrockade lätt och skakade på huvudet.
Dörren till tavernan hade sparkats upp och flugit av sina gängor, från insidan av tavernan hördes skrik efter hjälp och i dörröppningen så syntes en felya utan like, Sodor Vani’a, klädd från topp till tå i sin svarta rustning, han bar sin hjälm under armen. Sodors bleka, nästan vita hud gav en stark kontrast till den mörka rustningen. Skriken från insidan av tavernan tystnade när Sodor vände sin blick in mot folket, han fnös till, spottade på golvet och gick ut till sina reskamrater. Felyan log mot sin rasfrände, lade handen på hjärtat och bugade lätt. Sodor besvarade hälsningen och vände sen sin uppmärksamhet mot dem två människorna.
“Varför i namnet på allt som är oheligt ska vi gå idag för?” Sodors röst var kall och ljusare än vad hans kroppsbyggnad skulle göra en beredd på. “Det regnar, det blåser och jag…” Felyan suckade och slutade lyssna, han visste att Sodor inte kunde övertala Bifrosten att stanna så han började istället att observera omgivningen, det var fortfarande väldigt stilla utom det eviga regnet, men han kände sig obekväm, det var något som var fel, något han inte kunde sätta sitt finger på. “Kencala, vill du också att vi ska dra iväg idag?” Han vände sin blick mot Sodor när han hörde sitt namn nämnas. Kencala suckade djupt och såg på sällskapet, han nickade som svar.
Sodor verkade missnöjd men gav efter och vände sig i tystnad bort från dem andra och började mumla något för sig själv. Kencala såg på Bifrosten, som också verkade orolig, som om det var något fel. “Det är någon som övervakar oss” sa Kencala och mötte för första gången på veckor, Bifrostens blick. Bifrosten knäppte upp spännet som bar upp skölden på ryggen och spände sakta den runda skölden på sin arm. Kencala knäckte lederna i sina fingrar, en dålig vana som han hade, ljudet från lederna dränktes dock i ljudet av regnet som öste ner. Sodor och Anskar såg på varandra och vände sina blickar mot torget och de trånga gatorna, sökandes efter vad det var som kanske övervakade dem.
Kencala skakade på huvudet och harklade sig. “Jag tror inte det var något, jag hade nog fel, men vi borde gå, vi har stannat här för länge, det är inte långt kvar tills vi är ute ur Quin”. Dem andra nickade som svar och med tysta steg så började dem sakta röra sig ut ur den gråa staden. Dem vandrade i tystnad en lång stund, det enda ljudet som hördes ovan regnet var Sodors rustning när hans fötter mötte marken. Bifrosten gick först, sköld redo och med sitt spjut i den andra handen. Kortsvärdet som var säkrat i en skida slog i takt mot benet med var steg han tog. Kencala var som i en egen värld, han tänkte inte, han gick bara, med blicken fäst på svärdet framför honom. Han hade sett Bifrosten använda det där svärdet i kriget, ett krig som vunnit honom mycket ära, men som för Kencala skulle betyda bannlysning från den plats han kallat hem.
Anskar gick också framför honom, en stor Noran från den kalla norden, också beväpnad med ett svärd, men han var inte en erfaren krigare, inte som Bifrosten och Sodor i alla fall. Bifrosten hade berättat för Kencala att det var bra att ha med sig en smed, som kunde hålla vapen och rustningar i gott skick. Kencala hade då bara nickat till svar och accepterat att den här människan skulle slå dem följe. Hur hade han kunnat neka Bifrosten, han var ändå delvis skyldig honom sitt liv.
Kencala vände upp blicken från Bifrosten och såg bakom sig, Sodor gick längst bak, försjunken i sina egna tankar. Hans stora tvåhandssvärd som han hade på ryggen var säkrat med en läderrem och det kortare svärdet bar han i sin skida i högerhanden. Han var den som förlorat mest på bannlysningen, han hade gått från en man med inflytande och en mäktig adelstitel, till en legoknekt. Kencala kände sig skyldig, dem hade inte blivit bannlysta om det inte var tack vare honom, men Sodor hade bara skakat på huvudet när han försökt be honom om ursäkt. Sodor hade bott i Quin i över tre måncyklar, han hade etablerat sitt hem där och Kencala hade fått äran att tjänstgöra honom på hovet. Men allt var förlorat nu, landsförvisade och med ett pris på sina huvuden så fanns det inget mer att göra än att ta sig ur Quin.
Han suckade och försökte komma på något att säga för att bryta den monotona tystnaden, men det var inget som han kom att tänka på som kunde göra den här situationen bättre, han hoppades bara att Bifrosten i framtiden skulle förlåta honom. Men det var ingen ide att försöka tvinga den ursäkten ur Bifrosten, så mycket visste han om den mannen. Men han visste inte så mycket om Bifrosten utom vad han var för något, jätten hade svurit sin lojalitet till Sodor för bara ett år sedan. Det hade blivit en stor uppståndelse på hovet när denna enorma man, denna stern, hade kommit in i fortet, obehindrat, fullt beväpnat och svurit sin trohet till greven.
Kencala hade inte protesterat när Sodor hade frågat honom om råd gällande att ha en stern på hovet. Tvärtom, han hade ivrigt sagt åt Sodor att acceptera sternens gåva, eftersom han visste redan då att det hade kunnat göra greven väldigt mäktig. Det fanns inte många av Bifrostens folk på Noordhland, dessa mänskliga giganter. Kencala hade bara sett två andra sterner i sin livstid innan Bifrosten kommit till hovet och alltid blivit fascinerad av deras fysik. Det fanns ingen stern som var under två meter i längd och det fanns inte bättre krigare på hela kontinenten än denna storväxta människoart, utom möjligtvis Regaterras elitgarde, men dem var bara ett rykte som ingen kunnat bekräfta under dem senaste århundradena, en legend från svunna tider när drakarna sägs ha härskat.
När deras steg tillslut hade lett dem ut ur staden och en timmes gång på landsvägen så var det tillslut Bifrosten som bröt tystnaden, hans mörka röst ingav en djup respekt när han talade, han var en född ledare. “Kencala, kan du göra något åt det här regnet? Eller är det något som din sort inte kan göra?” Felyan hade förvånat tittat på Bifrosten och nickade sakta på huvudet, som för att förstå vad Bifrosten hade frågat honom. Han funderade på om det faktiskt fanns något han kunde göra åt det. Men han var inte bevandrad inom druidernas konster. “Jag kan tyvärr inte göra något åt regnet, eller…” Han tänkte efter igen men ryckte med axlarna och bet sig lätt på insidan av läpparna samtidigt som han nästan skamset såg ner på marken. “Jag kan, men det kommer ta för långt tid. Däremot så skulle jag nog kunna…” Han funderade, han kunde inte göra något åt regnet i sig men han kunde använda sig utav dem arcaniska lärorna. ”… Jo, jag borde kunna se till att vi inte blir blöta i alla fall.” Bifrosten nickade till svar och tittade på Anskar som med misstänksam blick studerade Kencala.
“Hu’ skulle du gö’ det?” Utbrast Anskar med ett hånfullt leende på läpparna. Men sen drogs ögonen ihop och han tittade misstänksamt på Bifrosten och sen Kencala. ”Va’ mena’ Bifrosten? Och va’ mena’ du me’ att du kan gö’ oss torra?” Kencala tittade på Bifrosten och Sodor, dem alla hade stannat i säkerheten under en stor ek där dem kunde stå utan att det regnade för mycket på dem. “Har ni inte berättat för honom?” sa han tillslut och tittade med en frågande blick på dem andra. Sodor såg bister ut och drog på axlarna innan han sa. “Vi har ännu inte färdats med människan under en sådan lång tid att jag litar på den.” Sodor hade fortfarande aldrig kallat Anskar vid namn, utan bara sagt människan om honom. Den muskulösa smeden såg allt utom nöjd ut över att Sodor fortfarande behandlade honom som ett dumt djur men han höll sin tunga.
Bifrosten tittade på Kencala med en blick som bara kunde betyda att han väntade på att felyan skulle förklara situationen för Anskar. Kencala suckade uppgivet och mötte Anskars gröna ögon, som lågt gömda bakom det långa håret och det enormt buskiga skägget. “Du vet att vi blev landsförvisade utav den galne kungen, men du har verkar inte ha undrat varför en enda gång, hur kommer det sig?” Anskar drog på axlarna och svarade med sin skrovliga röst. “Jag hörde om Bifrostens storhet på slagsfälte’ och jag såg honom framfö’ mi-” Kencala höjde ett ögonbryn samtidigt som Anskar harklade sig. “Jag mena’, jag kunde förställa mig honom framfö’ mig och nä’ jag fick möjligheten att följa honom, den mäktigaste krigaren på Noordhlan’, så ifrågasatte jag inte, Helm gav mig möjligheten, bevarat var hans namn.” Kencala noterade hur människans hela kroppshållning och uttal förbättrades när han pratade om sin gud, Helm. Han hade inte mycket gott att säga om den nya guden Helm, hans folk hade spridit sin lokala folktro över majoriteten av kontinenten på knappt en måncykel. Det var delvis på grund utav Helms storhet som Kencala var i den situationen han idag satt i. Helm hade historiskt aldrig varit vänlig till felya och speciellt inte någon som nyttjar magins vägar.
Kencala kliade sig i nacken och försökte komma på något dräpande att säga, men han valde istället att gå den mer politiska vägen. “Nåväl, om du nu säger det, men håll din gud utanför det här. Gudarna, speciellt din gud, ler inte mot felya. Så tro så gärna du vill, men håll Helm utanför det här så är det snäll.” Han vände sin blick mot Sodor som bara nickade till svar och vände sig bort för att hålla koll på omgivningen. Kencala fnös lätt till och tittade upp på Anskar ännu en gång. “Jag har tjänat på Sodors hov i tre och sju månvarv... “ Anskars förvirrade blick fick honom att himla med ögonen och sucka ännu en gång, att människor hade svårt att lära sig den himmelska kalendern var alltid ett irritationsmoment för Kencala. “46 år i Helms räkning. Och jag är väldigt tacksam mot min greve att han hållit min hemlighet dold i alla dessa år, det har gjort att vi, trots att vi är felya och inte människor, kunnat åtnjuta ett gott liv i Quin… Hur ska jag säga det här då?... Jag är en Coronshi, en utövare av dem magiska konsterna.” Han skrattade till. “Ja, det var ju inte så svårt att säga det där.” Kencala pustade ut och såg på Bifrosten som lagt sin hand på Anskars axel för att hålla honom kvar på plats. Bifrosten spände sina ögon i Anskars och sa med tydliga ord. “Och det är inget du behöver oroa dig över.”
Kencala ignorerade att Anskar började att mumla på en bön till Helm. “Jag är inte en häxa, jag håller inte på med svartkonster och jag är inte här för att fördärva din själ. Jag är en felya, först och främst, som bara vill leva mitt liv i lugn och ro, jag råkar vara född med magi i mitt blod.” Anskar såg bestört på Kencala, men han verkade nästan men upprörd över att Bifrosten och Sodor inte verkar ha rört en min angående nyheten om att Kencala skulle varit en magiker. Kencala forsatte att prata på med sin lugna stämma. “Så, när kungen drog ut oss i krig så följde jag självklart med min greve.” Han nickade lätt mot Sodor som hade lagt handen på hjärtat. “Jag var tvungen att nyttja min magi under krigets gång, kungen fick nyheter om det och kallade därför mig till sitt hov...” Kencala tystnade. Hans ögon blev blanka, fyllda med sorg. Han ville inte tänka på hovet, han ville lägga händelserna kring vad som hände där bakom sig och bara komma ut ur det här fördömda landet.
Han hörde hur Sodor harklade sig. “Så, självfallet så slog jag följe med min trogna rådgivare på resan till Konungen. Bifrosten gav också följe, ingen utav oss hade en tanke på att ge upp Kencala till konungen. Det var dem orden som vi också lade fram på hovet. Konungen gav en människas vecka som tid, för att vi skulle försvinna ur hans land.” Kencala vände sin blick mot Sodor, som för att tacka honom med osagda ord. De två felya hade känt varandra blott en bråkdel av varandras liv, men det fanns ett djupt band mellan dem två.
“Så vi påbörjade vår färd och det var i huvudstaden som vår väg korsades av en människa från det kalla norr...” Sodor studerade Anskar från topp till tå och fortsatte efter att ha uttryckt en lätt fnysning. ”Som slog oss följe. Det har snart passerat fem människo veckors tid och vår väg ut ur Quin ligger framför oss ännu. Vi har inte gjort hast med vår resa, för att undvika konungens soldater som tveklöst väntat oss vid gränsen. Konungen har säkert fått bud vid det här laget att vi inte har hittats, så antagandet är nog att vi är försvunna långt bort nu. När väl vi är utanför Quin, så borde hotet mot oss vara borta.”
Kencala såg på Anskar igen och höjde sen sin högerhand för att lägga fingertopparna mot sin panna, Helms hälsning. “Jag är inte en demon, jag är bara en felya, som just nu flyr en kung som vill döda mig, eftersom din religion, säger att eftersom jag är född med magi i blodet, så borde jag brännas på bål.” Han såg till sin lättnad hur Anskar sänkte axlarna och slappnade av. “Om Bifrosten lita’ på dig, felya, så kan väl jag göra de’ också.”
Han skrockade till och vände sig mot Bifrosten som satt sig ner vid trädets rötter. “Så, göra något så att vi slipper vara blöta?” Bifrosten nöjde sig med att nicka till svar. “Då får ni ge mig ett par minuter, jag behöver tänka lite hur jag ska göra det på bästa sätt. Är du säker på att du är med på det här, Anskar?” Människan som såg allt annat än säker ut, nickade på huvudet, men Kencala kände människans blick följa honom med varje rörelse han gjorde. Efter ett par minuter av tystnad och tänkande så kände han sig säker nog för att kunna slänga en förtrollning över dem som skulle hålla dem torra och varma från regnet. Han drog efter andan och vände sig mot dem andra. “Jag är klar, jag behöver bara samla lite kraft, det här är inte lätt magi.” Sodor och Bifrosten såg båda nästintill förvirrade ut och han hörde tillslut hur Bifrosten frågade. “Hur kan… Vadå inte lätt magi? Jag har sett dig flänga iväg klot av… Av… Blixtrande eld mot våra fiender. Det gjorde du med ett par sekunders förberedelse, det här borde väl inte vara svårare?”
Kencala suckade och skakade på huvudet, samtidigt som ett lätt leende spred sig på hans läppar när Anskar dragit efter andan och backat ett steg. “Jag sätter mig gärna ner mig dig i framtiden och förklarar för dig varför de olika planen och deras krafter fungerar som de gör, men det skulle ta flera timmar och jag har inte tid eller lust att stå här och förklara något för dig som du ändå inte kommer förstå.” Kencala fnös som svar när Bifrosten himlade med ögonen och Sodor grymtat missnöjt. Han drog djupt efter andan för att inte förlora sitt lugn. “Mystik är en konst, att manipulera dimman, essenserna, livskrafterna och själar är något som inte kan förklaras enkelt. Att få dimman att göra en sak kan vara väldigt lätt, för att du böjer de-” Han avbröt sig och skakade snabbt huvudet fram och tillbaka. Det var inte värt mödan att försöka förklara komplexiteten runt dimmans eller essensernas kraft för ett par Coron’la. “Ne… Nej… Inte nu…” Han tittade på Anskar igen som plötsligt verkade betydligt mer bekväm med situationen, eftersom han nickade och började prata.
“Jag ä’ en vapensmed, jag ä’ tränad av min pappa, som va’ tränad av sin pappa, jag kan smälta och forma alla enkla metaller och göra vapen och rustninga’ av dem. Men jag kan inte snida en pilbåge eller tälja bra pila’, jag vet inte hu’ man tillverka’ ett armborst, det trots att jag ä’ en hantverkare. Det kanske inte ä’ en bra jämförelse, men det du kallar dimman, antar jag ä’ det du använder fö’ att skapa, magi?” Kencala såg på Anskar med en nyfunnen respekt och nickade som svar innan han kom på vad han skulle säga, men det kom inga ord, det var en fantastisk liknelse som människan hade kommit med. Sodor och Bifrosten bara ryckte på axlarna och såg på Kencala med en blick som sa mer än ord behövde, han skulle sätta igång.
Han tog av sig sin resmantel och hängde den en låg gren som stack ut från det stora trädet. Han drog fingrarna över barken och blev något nostalgisk när han tänkte tillbaka på sin tid i Quin, innan hovet, innan helvetet bröt loss. Han vände sig om och gick ut i det evigt fallande regnet, han möttes av en sval vägg och dem delar av honom som inte redan var dyngsura var nu genomblöta. Men felyan brydde sig inte om det, han behövde regnets kraft för att göra vad han behövde. Han började röra sina händer i en cirkel framför sig för att börja kanaliseringen av essensernas krafter, grundelementen. Runt omkring honom så började sakta ett blå- och vitfärgat skimmer träda in i verkligheten. Från varje vattendroppe som föll så såg det ut som ett ytterst tunt strimma av färger drogs ut ur dropparna och flödade sakta mot Kencalas händer.
När essensen hade samlats runt honom och dragit sig närmre hans händer så slutade han röra händerna och de skimrande strängarna som hade lagt sig som tentakler i luften stannade upp. Kencala hörde en nästan panikslagen flämtning bakom sig men han hade inte tid att tänka på vem det var eller varför, han ville inte tappa fokus nu, det kunde vara farligt för honom. Han sträckte ut sin högra hand och tittade som hastigast på ringen som satt på hans långfinger. Sen slöt han handen runt en utav dem till synes frusna tentkalerna av essens och plötsligt så var alla strängar borta och det enda som syntes var ett lätt sken från guldringen när smaragden på den blinkade till så kraftigt att alla som stod under eken bländades.
Kencala hade varit smart nog att blunda eftersom han visste att den improviserade mystiska lösningen antagligen skulle kunna komma med somliga bieffekter. Men han kände direkt att han hade lyckats. Vattnet på honom, som tyngde ner hans kläder, som rann längst hans kinder och över hans armar, bara rann av honom och han blev genast torr. Han skrattade till. ”Jag är så jävla bra!” Han vände sig om för att se mot sina reskamrater och försökte sitt bästa att hålla sig för skratt för Anskar som lagt sig ner på marken med sina händer knäppta för bön framför sig. Kencala hade föga respekt för någon gud, men just för Helm så var det alltid underhållande att se dem bedja för sina liv till en högre makt, en rad med människor som aldrig lyckats uppnå gudaskap. Sodor knuffade till Anskar med sin fot och Anskar tittade upp. ”Ä’ vi okej?” Kencala nickade som svar och gav människan ett leende, han var ändå imponerad att en människa tog magi så lättsamt som han gjorde. Att Anskar skulle vara för evigt lojal till Bifrosten var ingen frågan om, han litade på honom tillräckligt för att gå emot sin tro och acceptera magin.
Plötsligt så hördes ett enormt ljud och marken under deras fötter började att röra på sig, alla var snabbt uppe på fötter och backade undan från trädet som också hade börjat flytta på sig. ”Han kommer ramla! Flytta på er!” Bifrosten röt ut order som överröstade det tunga regnet och dem fyra sprang från trädet för att undvika fallet. Kencala vände sig om i tid nog för att se den mäktiga eken falla och ge ifrån sig ett kraftigt dån. Marken slutade röra på sig och ur hålet där den stora eken en gång stått så kröp det ut en stor varelse, den såg ut som en bepansrad mask som bröt sig ur kaskaden av jord som flög åt alla håll när trädet slog i marken. Trots det tunga ljudet av regn så kunde Kencala höra hur besten drog djupt efter andan, som om den luktade sig fram efter något, sedan såg han ett ansikte som såg ut att bestå av ett oändligt djupt gap fullt med tänder. Det var en jorddrake, precis som alla drakar så dras de till alla mystiska krafter oavsett vilket plan det kommer ifrån.
Kencala kunde föga om vildmarken och dess varelser, han hade spenderat majoriteten av sina år till att studera dem mystiska konsterna. Jorddrakar visste han tillräckligt mycket om för att veta att man skulle hålla sig borta från deras munnar eftersom dem var både blinda och döva. Men de har ett fantastiskt luktsinne från vad som enligt böckerna han läst var små hål i deras pansar längst hela kroppen och deras runda munnar tuggar igenom berggrund när de förflyttar sig under kontinenten. Kencala blev med ens fylld med fasa och oro. ”Fy vad vidriga varelser. Kommer den komma efter oss?” Bifrosten studerade varelsen, den var bara ett tiotal meter bort från dem men den hade börjat krypa med sin enorma avlånga runda kropp mot det fallna trädet. Som en stor mask satte den sitt platta ansikte mot trädets yta och började äta. Bifrosten skakade på huvudet. ”Nej, om vi går sakta härifrån så kommer den bara bry sig om trädet... Fast...” Kencala tittade skräckslaget på Bifrosten. ”Fast vadå? Du funderar väl inte på att vi ska ta ner den där besten? Den är ju minst 45 fot lång.” Bifrosten tittade på Sodor som skakade på huvudet. Även den annars blodtörstiga alven som inte backade för att spilla lite blod insåg att det var dömt att försöka ta ner en sådan varelse.
Bifrosten suckade och drog på axlarna. ”Den är bara 40 fot lång, en jorddrake kan bli över trehundra fot långa och äta sig kors och tvärs under kontinenten genom sin livstid. Och jorddrakars fjäll säljer för ganska många silvermynt, kanske till och med ett guldmynt per kilo. Dessutom så tror jag man kan använda tänderna till nått, mystiker brukar vilja ha dem.” Kencala och dem andra två såg på Bifrosten med förundran i blicken, sternerna var verkligen födda krigare, det fanns inget monster för stort eller hinder för mäktigt för att en stern inte skulle tänka på att ta ner den. Sternerna levde för strid, det fanns helt enkelt i deras blod. Kencala tänkte efter på dem gamla legenderna som sa att sternerna föddes färdigvuxna med vapen i handen, eftersom ingen påstås ha sett ett sternbarn. Men det fanns bara ett hundratal sterner på hela Noordhland så att ens ha träffat en Stern i en människas livstid skulle vara ovanligt nog.
Det var Sodor som tillslut tyst sa något om att de skulle gå och i tystnad så gick de långsamt därifrån för att inte dra till sig uppmärksamheten från draken som girigt åt på trädet. Kencala kunde svära på att han hörde hur trä krossades under drakens tänder. Men regnet vräkte fortfarande ner och det enda som hördes var återigen Sodors fotsteg när hans svarta plåtstövlar slog mot marken. Dem hade inte gått mer än 20 minuter i tystnad innan Anskar utbrast. ”Hu’ gö’ du det dä’? Va? Jag mena’ hu' lä' man sig en såndä’ sak?” Kencala himlade med ögonen och suckade han orkade inte förklara för ännu en människa något som de ändå inte skulle förstå, men Anskar hade ändå visat en sorts förståelse för det mystiska så det kanske kunde vara en idé att berätta lite för människan, ett sätt att vinna förtroende. Kencala gick i tystnad och tänkte i flera minuter på hur han skulle berätta hur planens krafter fungerade. Det var inte förrän Anskar ännu en gång, med sin bristfälliga alviska, frågade som Kencala tillslut vände sig mot människan och nickade lätt.
”Att fråga hur jag gör det är som att jag skulle fråga dig hur du smider ett svärd, men jag ska försöka. Det finns fler världar än den vi lever på, fyra andra som är välkända bland mystiker det är osannolikt att det finns fler än så dock för at-” Han avbröt sig när Anskar såg mer förvirrad ut än innan.” Elementens essenser, har kraften att manipulera världens element, eld, vatten, jord, luft, kyla och värme. Dessa krafter kommer från en annan värld som genom okänd anledning är kopplad till vår värld, vi mystiker kallar denna värld för Eltar. Essens finns överallt i världen, i naturen, i marken, luften, vattnet och allt annat du kan tänka dig, du måste bara lära dig att kanalisera den till dig.” Han stannade upp när han insåg att resten av sällskapet också stannat upp för att lättare kunna lyssna på honom. Kencala skrattade till och signalerade att de alla skulle fortsätta gå samtidigt som han höjde rösten. “Som mystiker lär man sig hur man formar om exempelvis Eltars essenser till praktiska saker, såsom ett eldklot för att slänga iväg på ens fiende, eller ett skyddande lager på kroppen för att man inte ska bli blöt.” Han tittade på dem alla, det rann vatten längst allas kroppar, men vattnet verkade inte göra dem eller deras kläder blöta utan fortsatte att bara glida längst med kroppen ner mot marken. ”Att forma essens eller andra krafter är egentligen inte så svårt, det är det lättaste steget, att väva en stabil mystisk effekt av det man fått tillgång till. Nej, det svåra är att kanalisera eller manifestera krafterna, locka ut den ur saker, så som jag gjorde tidigare.”
Sällskapet hade stannat igen och Kencala upptäckte att alla stod och tittade på honom. ”Vad? Vad vill ni nu då?” Sodor skrattade till och skakade på huvudet samtidigt som Bifrosten bara log och gav Kencala en blick som felyan tolkade som att han skulle fortsätta. Han tvekade ett tag, men fortsatte sedan i lugnt tempo. ”Att dra ut essens eller annan kraft ur ting är det svåra, eftersom du måste veta hur man skall få fram den, vilket görs på olika sätt beroende på vilken kraft du vill kunna tämja med mystikens hjälp. Som nu, så tog jag vattnet och vindens kraft för att göra så att vi inte blir blöta, all kraft jag använde nu kommer från Eltar.”
Anskar nickade på huvudet och drog ett djupt andetag, som för att smälta informationen, sedan mötte han Kencalas ögon. ”Så du säge’ att essens ä’ som olika metalle’ och vill du göra rätt vapen så måste du ha rätt material, rätt typ av essens?” Kencala nickade och fortsatte. ”Jag har forskat i hur de mystiska krafterna och planen fungerar och påverkar vår värld i hela mitt vuxna liv och jag tror att jag är något stort på spåren. Historiskt så har mystiker använt sig utav krafterna för att utföra mystik eller magi som människorna väljer att kalla det, men jag tror att det finns något större som kontrollerar krafterna, ett till plan kanske...” Kencala drog på axlarna som svar när dem andra tre tittade på honom med skeptiska blickar. Han förstod att sådana här detaljer var ett komplicerat ämne nog för de oinitierade, att börja diskutera teorierna om de andra världarna och den möjliga gömda världen var bara dömt att misslyckas.
”Men då förstå’ ja bättre i alla fall” sa Anskar med ett leende på läpparna och sträckte fram en hand mot honom. Kencala såg på den framsträckta handen framför honom och funderade ett par sekunder, människan verkade vilja initiera en sorts vänskap med honom, han sträckte tillslut fram handen, sakta, skakade Anskars hand och släppte sedan taget och log stelt mot människan. Anskar hade dock tagit det hela bra och verkade inte ens tänka på felyans misstänksamhet. Humöret såg bättre ut för gruppen när de fortsatte sin resa till fots, trots att regnet fortsatte att vräka ner och det var jobbigt att gå så skulle dem var ute ur Quin innan dagen var slut och vägen mot Pilaz skulle ligga framför deras fötter.
submitted by Ecleptomania to Noordhland [link] [comments]


2018.06.23 12:46 character_one Det sägs att cannabis ökar risken för psykos, men det finns ingen diagnos som heter psykos. Sedan 1990 räcker det enligt WHO, FN's organ, att det förekommit hallucinationer eller vanföreställningar. I direkt följd av droger kallas det för kort reaktiv psykos. Är i regel övergående. mer info+källor.

Lång skrivelse som innehåller viktig information om mänskligt lidande i Sverige och för att bättre förstå sig på ämnet cannabis, psykiatrin och psykoser.
Efter att ha läst texten kommer du bättre att förstå varför cannabis och dess antipsykotiska effekt i ämnet CBD är ett bättre alternativ än i princip alla nuvarande och tidigare behandlingar som har tvingats på den psykiskt sjuka delen av våran befolkning senaste 100 åren.
Det som kommer tas upp nu är ett väldigt känsligt ämne, även om du kanske inte förväntar dig det från att ha läst titeln.
Det handlar inte bara om cannabis möjliga koppling till psykos (1) baserat på Peter Allebäck och Sven Andréassons propaganda-forskning första i 1987 (2) utan även sambandet mellan cannabis och psykossjukdomar samt att vi kommer gå in på ämnet svensk psykiatri, som är mer beklagligt än vad man kan tro om man ser på hur psykiatrin presenterar sig idag.
Eftersom att vi är med i FN, föresten precis som Kanada som nyligen legaliserat cannabis (3), så säger regeringen att vi följer världshälsoorganisationens (WHO:s) klassificeringssystem av olika diagnoser (4), WHO som också klassificerar cannabis, det är enligt deras rekommendationer och förklaringar att Cannabis CBD är en drog med medicinska egenskaper utan missbrukspotential eller chans för skador (5), det är därför Sverige delar ut CBD medicin i fler fall som media presenterat det. (6) i svt artikel om CDB-oljan länkas pågående och avklarade kliniska studier om dess inverkan på bland annat vid psykossjukdomar som schizofreni. (7) Kan behöva sökas för att hitta hela studierna.
Psykosdiagnoser är så odefinierade och oförstådda av läkekonsten, och de behandlas på ett sätt som läkarna inte förstår effekten utav, och det sker som om det vore det enda och bästa alternativet.
Ur läkartidningen, 2015: "En av vår tids största ojämlikheter drabbar dessa personer på oriktiga grunder: De har svårt att få tillgång till rätt hälso- och sjukvård, vilket bidrar till att de dör 15–20 år tidigare än befolkningen i övrigt. ... Sist men inte minst bör det lidande som sjukdomarna innebär vara en tillräcklig anledning att stödja och hjälpa dessa personer och deras anhöriga till en dräglig tillvaro." - Lena Flyckt, överläkare KI (8)
WHO's klassificering för olika diagnoser hittas i IDC, kort för International Classification of Diseases.
Psykiatrin blev inte del av sjukvården förrän så sent som år 1845.
Jämfört med tusentals år av annan sorts läkekonst.
Psykiatrin delades upp i två sorters sjukdomar.
Ordet "neuros" myntades för mentalsjukdomar som antogs bero på sjukt nervsystem främst i hjärnan.
Ordet "psykos" för mentalsjukdomar som beror på psyket.
Människor med psykoser ansågs vara "sjuka medvetanden" utan kroppslig orsak. (9) Detta ­­synsätt höll till omkring år 1900.
Sen kom Sigmund Freud med psykoanalysen och vände på begreppen, så nu sade man att neuros beror på psykiska problem och psykoser i varierande grad påverkat av det fysiska.
Psykoser, gamla neuroser, delas upp i kroppsligt och icke-kroppsliga orsaker.
Funktionella psykoser (icke kroppsligt) definierades av Freud som konfliker mellan jaget och omvärlden. Han behandlade bara neuroser med psykoterapi, inte psykoser. (9)
Jo, visst fan är det snurrigt... men det är viktigt det som kommer, och detta behövs för att kunna förstå hur otroligt lite vår psykiatri vet om psykiska besvär och vad psykiatrin har för alternativ i grunden som vård.
Åtminstone folk i Tyskland och definitivt vi länder runt kring, i mellankrigstiden, så trodde vi att funktionella psykoser, som schizofreni, var en sorts vanlig Mendeliansk ärftlig sjukdom, som efterlämnas generation efter generation. (10)
Vad var tyskarnas naturliga åtgärd?
Massmord och tvångssterilisering av människor med funktionella psykoser (schizofreni). (11)
Vad är svenskarnas naturliga påföljd?
Aa, nä, massmord låter inge bra, men vilken toppen idé att sterilisera alla så slipper vi hantera nya generationer av asociala människor med rubbad själsverksamhet. (12)
Räknas inte alla moderna svenskar som asociala med rubbad själsverksamhet sedan dess att vi lämnat kyrkan bakom oss? åtminstone av psykiatrin kring hundra år sedan.
Samma år, 1934, börjar Sverige med tvångssteriliseringar av funktionella psykoser (schizofreni) och utvecklingsstörda utan samtycke från patienter, där det rättfärdigas att personen omyndigförklarades, så då har vi rätt att ge samtycke åt henne/honom. (12)
Denna lag gällde enbart personer som p.g.a. såkallad "rubbad själsverksamhet" saknade förmåga att lämna giltigt samtycke till sterilisering så att staten kunde välja att i det yttersta omyndigförklara dig genom ta bort din möjlighet till fortplantning. (12)
Och så sätter vi igång och tvångssteriliseras så många vi kan.
År 1938, 4 år senare, så uppdateras globala föregångaren till WHO, med ICD-5 som säger att psykos var diagnosen för manodepressivitet (bipolär sjukdom) vid sidan av schizofreni. (13)
År 1941 så utökar Sverige sitt tvångssteriliseringsprogram att inte bara innefatta funktionella psykoser (schizofreni) och utvecklingsstörda, utan även personer med fysisk funktionsnedsättning och "asociala."
Detta p.g.a att Socialstyrelsen lämnar in förslag på utvidgningar i steriliseringslagen, med motivering som löd:
Bland annat pekades det ut människor med svårt alkoholmissbruk och "oförbätterliga lösdrivare" som bra kandidater av våra soc-tanter:
"att sådant höggradigt asocialt levnadssätt visserligen i stor utsträckning sammanhängde med psykisk undermålighet, men att det icke vore säkert att själslig rubbning kunde ådagaläggas hos varje person inom den ifrågavarande kategorien beträffande vilken sterilisering vore önskvärd. "
Önskvärt att ha fler att sterilisera inte bara funktionella existentiella kriser som psykoser, men här försöks det med samtycke övertyga människor att ge upp sin rätt till fortplantning.
År 1948 bildades WHO efter några års planering i FN efter WW2, och här i ICD-6 är psykos en huvudkategori för psykiska sjukdomar. (14)
År 1965, ICD-8, så finns det tre former av funktionella psykoser: epilepsi, schizofreni (med undergrupper) och mano-depressiv sjukdom. Det fastlades också att personlighetsstörningar som psykopati påminde mer om neuroser än psykoser. (15)
Ni har väl hört vissa människor säga att det borde finnas körkort för att skaffa barn?
Det fanns det, om du inte uppfyllde kraven och klassades för asocial för att ta hand om barn- då kommer skalpellen fram.
Detta är en viktig del varför Sverige ser ut som det gör idag. Varför vi är så öppna. För att vi känner, och för att vi har insett, att vi har gjort fel, och vill gottgöra våra medmänniskor.
Se bara hur accepterande vi är av transpersoner jämfört med flesta länder.
När blev vi mer accepterande av andra?
När det framdagades att för att få klassa dig själv som av andra könet, så behöver du genomgå sterilisering. Detta ändrades 2013! Så sent som 5 år sedan!
Vi fortsatte att sterilisera folk tills 1976, sammanlagt omkring 27.000 människor i Sverige. (16)
Tyvärr är denna historia inte slut, för det började i slutet av 1930-talet bli populärt med något fruktansvärt.
Lobotomi användes för att dämpa ångest och oro i människor genom att skära av nervbanor från pannloben till djupare delar av hjärnan där våra känslor har ett centrum.
Trots att 1 av 6 som genomgick operationen dog under och efter (17), så blev denna metod även populär i Sverige under 1940 och 1950-talet och hela 9000 människor, varav många barn, gick igenom denna "behandling" som inte är mer än "barmhärtighets"-mord.
I USA utvecklades metoden vidare att genom starka elchocker få patienten att svimma medvetslös, sedan placera en ishacka i ögats övre del och sedan knacka med en hammare tills ishackan når 5 cm in i hjärnan, därefter vicka verktyget tills du upplever önskat resultat. (18)
Den metoden användes för att kunna utföra fler snabbare, och vissa läkare gjorde uppemot 30-75 lobotomier om dagen.
I Sverige vågade vi inte använda nya snabba metoden, det verkade väl för brutalt med ishackan?
Så vi fortsatte på "vanliga" hjärn och pannlobsingrepp. Tills det upptäcks antipsykotisk neuroleptika kring år 1950 som ett alternativ till lobotomi (19), och lobotomi slutar vara accepterat.
När alla slutar, vad gör Sverige?
Vi utvecklar vidare på detta sjuka område och fortsätter under ett nytt namn. Som behandling för olika psykiska sjukdomar, så som schizofreni och tvångssyndrom (OCD).
Kallades för Kapsulotomi, ser ju ut att vara ett konstigt finskt ord, tänkte väl att ingen skulle förstå vad det innebär.
Istället för skalpell används mikrovågsstrålning fokuserat som en kniv och opererar i hjärnan.
Hur lång tid tar det innan någon överhuvudtaget kritiserar vad som pågått sedan 30-40tal?
Tiden går till år 2003, innan kapsulotomirisker tas upp av läkare i läkartidning. (20)
Sedan så skriver kapsulotomi-läkare i Umeå och ifrågasätter kritiken med titlen "Medicinska sakargument eller tvångsmässigt neglekt av verkligheten?" (21)
Här hotar allstå läkaren sin kollega att det hon uttrycker är en felaktig världsbild och kan betyda att hon har en psykos och människor som uttrycker sig såhär bör behandlas med en kapsuolotomi av han själv.
Så innan neuroleptikan kom kring 1950-talet, så var ishackan i hjärnan+vickning det bästa alternativet vetenskapen hade att erbjuda.
Efter det kom då den kemiska lobotomin.
På samma sätt som psykiatrikerna inte visste ett piss om konsekvenserna av att rota runt i pannloben, vets man i stort sett inget fortfarande idag om stark neuroleptikas effekt på våran hjärna och helhet. Man vet att medicinen har effekten att den stänger ner dopaminsystemet så att du slutar producera glädjeämnen (22), för vad som verkar vara att exalterade och hyperaktiva människor ska sluta vara så besvärliga för andra människors världsbild med sin existans.
Neuroleptikan har otaligt många biverkningar och förstör många människors liv. (23)
Sedan säger svenska staten att neuroleptikabehandling blir påverkad negativt av cannabis, att cannabis orsakar mer psykos. (24)
Trots att den länkade studien är gjord utav artikelförfattaren själv, Peter Allebäck, är informationen i artikeln felaktig.
The American Journal of Psychiatry förklarar att resultaten visar att oavsett om en schizofreni-drabbad patient rökt mycket cannabis, eller ingen alls, så är det samma risk att dö i förtid.
Inte som artikeln säger att ifall du röker i ungdomen har du större chans att dö eller utveckla schizofreni, den slutsatsen stämmer inte från hans egen studie.
Han drar istället slutsatsen att eftersom att fler schizofrena använder cannabis, så måste det betyda att cannabis leder till schizofreni, när det är schizofreni som leder till cannabis.
Istället säger studien att cannabis inte har någon effekt alls på förtidsdöd, och att oavsett hur mycket du röker som patient med psykossjukdomar så är det ingen skillnad i när du dör. (25)
Om det är antipsykotiska effekten av CBD, mot osäkra nivåer THC i kriminellt inköp cannabis som kanske går jämnt ut, annars hade nog psykospatienter sannolikt levt längre utav cannabis som enda medicinska behandling, jämfört med kapsulotomi eller haldol.
När valet av behandling inom psykiatrin senaste 70 åren har varit, lobotomi, kapsulotomi, eller kemisk lobotomi via neuroleptika.
Antingen det eller cannabis som har bevisats ha antipsykotiska egenskaper inom sitt CBD (26), vilket är anledningen till varför så många i Sverige som lider av psykossjukdomar som schizofreni i större utsträckning självmedicinerar med cannabis.
Detta leder till studier som kom på 80-talet
Vår politik om nolltolerans är från Nils Bejerot, som länge ansågs vara en fanatiker och extrem i sitt synsett och att han hade fel, tills det att han lyckades övertyga folk om att narkotikabruk spred sig genom sociala kontaker på ett snarlikt sätt som smittor i övrigt. Som en epidemi av typ höggradigt smittsam sjukdom. (27)
Kritiker tycker att begreppet epidemiskt är olyckligt då liknelsen med narkomani som en smittsam sjukdom som inte tar hänsyn till den enskildes fria vilja, de sociala förhållanden som utgör en grogrund för drogmissbruk.
Kritikerna av smittspridningteorin hävdar att den leder till felaktiga slutsatser om vilka motåtgärder som är mest verkningsfulla. (28)
Narkotikabruk blev klassat som en sjukdom, som ansågs vara i klass med psykos.
Inte narkotikamissbruk utan bara självaste bruket klassades som sjukdom och början på en ny epidemi.
Strika regler och lagar med hårdare straff tillkom och det blev så stigmatiserat med så mycket extrem propaganda, för att kunna fortsätta sterilisera och kapsulotomera sjuka asociala narkotikabrukare under diagnosen psykos.
Sedan kommer första studierna och datan om cannabis och kopplingen till psykos.
År 1975, ICD-9, två huvudgrupperna är neuroser och psykoser, och personlighetsstörningar räknas som neuroser. Infördes åtskillnad mellan organiska psykoser (drogutlösa och demens) och andra psykiska störningar som beror på fysiska sjukdomar. Denna del betyder föresten att använda drogbruk räknas som en fysisk sjukdom. (15)
Det är efter detta som Nils Bejerots extrema syn tagit över sent 70-tal och 80-tal.
1987 så kom det också forskningsstudier som visade på samband mellan cannabis och psykos.
Om det inte är självklart ännu, hade du valt lobotomi, neuroleptika som gör dig deprimerad och katatonisk, eller naturlig antipsykotisk medicin?
Sedan är det också så att eftersom att cannabis är olagligt, så är det mycket svårare som psykiatripatient att hitta cannabis som specifikt har högre doser av CBD, och inte för höga doser av THC.
Om det hade funnits tillgängligt så att det går att dosera med mer CBD än THC, då hade det varit mycket färre korta reaktiva psykoser i följd av cannabisanvändning.
På samma sätt som sjuka och skadade djur söker sig till olika sorters växter för att bota olika specifika krämpor (30), så gör människan likadant, det är därför studien av Andreasson 1987 (34) säger att det finns ett samband mellan tidig cannabisanvändande och senare inläggning för schizofreni.
Men sambandet på riktigt är att en sjuk människa, eller en människa som är påväg att utveckla en sjukdom, känner sig då i många fall dragen till att bruka cannabis i självmedicinskt syfte även om dessa tankar inte finns där att resonera kring. Utan bara en dragningskraft.
Dessa studier bevisar bara att schizofrena i större utstreckning använder cannabis än resten av befolkningen. Inte konstigt när alternativet är som det är, med förfärligt starka funktionsnedsättande mediciner eller kapsulotomi.
År 1990 kom den senaste IDC-10. Då togs dikotomin, tvådelningen mellan neuros och psykos togs bort, termerna har bara behållts i beskrivningen av vissa diagnoser. (29)
Inte konstigt då neuros varit kopplad till psykoterapi och pannlobsoperationer, och psykos har varit benämningen på alla psykiska sjukdomar i omgångar senaste hundra år.
Det är som att psykiatrin bara låtsas veta vad de håller på med, och diagnosticerar på måfå baserat på otillräcklig information efter råd av sinnessjuka läkare som tvingat människor med psykiska problem genom svåra och mycket allvarliga ingrepp och operationer.
Psykos är därmed inte längre en psykiatrisk diagnos, utan en term för ett psykiskt tillstånd.
Detta tillståndet kallas nuförtiden kort reaktiv psykos (31), och det går okej att säga drogutlöst reaktiv psykos.
Om drogutlösta (sker oftare i andra droger än cannabis) reaktiva psykoser säger läkare "att om psykosen är i direkt följd utav droger så är den i regel övergående. (35)
Vad är definitionen på psykos idag? Bland lite fler symptom: förekomsten av hallucinationer, vanföreställningar, eller ett visst antal abnormaliteter såsom att vara hyperexhalterad och hyperaktiv. (32)
Det låter som ett vanligt cannabisrus, där man får lite insikter om hur staten förstört för sina medborgare och känner att det borde vara möjligt att hjälpa andra att förstå, och känna som att man kan påverka, att det kan förändra hur samhället ser ut.
Så om du har upplevt liknande, och läkaren säger till dig att det stämmer inte med verkligheten, cannabis är vetenskapligt bevisat dåligt för dig, försämrar etc.
Om du då inte håller med, då är du i psykos, enligt läkaren så stämmer inte din världsbild överens med hennes eller hans. På samma sätt som du då anser att läkaren är i psykos och inte ser verkligheten.
Om du inte går med på behandling med neuroleptika som påverkar hjärnan liknande som lobotomi, bara att det går att sluta med drogen och förhoppningsvis ha kvar hjärnkapacitet.
Då vägrar du vård och du har uppfyllt kraven för sluten tvångsvård. Inlåst i minst några månader tills du via rättegång och deals med läkare att du sväljer neuroleptika, får komma ut igen, bara för att du inte anser att deras behandlingssätt är rätt.
Norge har föresten hållt på med behandling av psykiska sjukdomar utan medicinering, där patienten har en mänsklig rätt att få vård utan att behöva ta medicin, eller andra ingrepp som tvingats på svenskar.
Och nu avkriminaliseras alla droger, så deras opiatberoende som blivit matad det av vården får möjlighet att byta till cannabis utan att man ska straffas. (33)
Jag har aldrig hört en svensk som inte var mina föräldrar prata om felstegen med tvångssterilisering och lobotomi, och tills jag läste om det visste jag inte om att kapsulotomi fanns.
Är det så att folk inte vet om att detta skett i vår nyliga historia? Eller har det inte gått att prata om det? Kanske det har varit svårt att veta hur denna information ska handskas med?
I min syn, i min världsbild, så finns det så otroligt få och otroligt riskfyllda behandlingar inom psykiatrin, att vi måste utforska cannabis riktiga medicinska kvalitéer betydligt bättre, speciellt inom psykiatrin, inte bara för att det borde oavsett vara fritt tillgängligt, som ett mildare alternativ till alkohol, utan som restaurering och bevis på att vi har insikt över skadan som skett inom psykiatrin senaste 70-80år.
Det är en lång text, men jag anser att alla svenskar borde veta detta, och om det redan vets om, då är det, fan i oss alla, dags för det nu 2018.
Ska 2000-talet i Sverige vara känt för kapsulotomi, eller ska Sverige vara känt för den hastiga svängen från nolltolerans till lagligt eller avkriminaliserat cannabis när vi mer mer klarsynt ser drogproblematikens offer?
Det finns föresten ny info från World Health Organization från Juni 2018, innan det formellt har lagts upp på deras sida, så har medicinska egenskaper diskuterats där. Medicinska egenskaper utav Cannabis THC och CBD finns som 3 sista källorna.
****
Kanske lägger till lite fetstil och omformulerar någon mening senare om det är för svårt att läsa och förstå, men det känns dags att dela.
Edit: gjorde introt lite mer lättläst.
Källor:
(1) https://drugnews.nu/2013/02/11/7771/ "Cannabis ökar risken för psykos" (repressionistisk propaganda från Riksförbundet för Narkotikafritt Samhälle)
(2) https://www.thelancet.com/journals/lancet/article/PIIS0140-6736(87)92620-1/abstract92620-1/abstract) "CANNABIS AND SCHIZOPHRENIA A Longitudinal Study of Swedish Conscripts" (studien som påpekas i källa (1))
(3) https://www.svt.se/nyheteutrikes/uppgifter-kanada-legaliserar-cannabis-2018
"Kanada legaliserar cannabis 2018" "När Kanada väl genomfört sin legalisering blir man det andra landet i världen, Uruguay var först ut, att öppet bryta mot FN:s narkotikakonventioner genom att skapa en legal och reglerad cannabismarknad."
(4) https://www.regeringen.se/contentassets/efbfca69b4d6475b938df329235a1378/rk_21164_broschyr_narkotika_a4_sv_3_tillg.pdf "Svensk narkotikapolitik– en narkotikapolitik baserad på mänskliga rättigheter och jämlik hälsa"
(5) http://www.who.int/features/qa/cannabidiol/en/its "Cannabidiol (compound of cannabis)" "in its pure state, cannabidiol does not appear to have abuse potential or cause harm"
(6) https://www.svt.se/nyhetevetenskap/cannabisolja-cbd-cannabidiol-vad-ar-det-och-fungerar-det "Cannabisolja, CBD-olja, cannabidiol – vad är det och fungerar det?"
(7) https://clinicaltrials.gov/ct2/results?cond=&term=cannabidiol "151 Studies found for: cannabidiol"
(8) http://www.lakartidningen.se/Klinik-och-vetenskap/Temainledning/2015/10/Psykossjukdomar--myt-och-verklighet/ "Psykossjukdomar – myt och verklighet" Lena Flyckt
(9) https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/11613409 "The dichotomies: psychosis/neurosis and functional/organic: a historical perspective."
(10) https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2800142/ "Psychiatric Genocide: Nazi Attempts to Eradicate Schizophrenia"
(11) https://varldenshistoria.se/vetenskap/medicin/tvangssterilisering-skulle-utrota-dumma-barn "Tvångssterilisering skulle utrota dumma barn" Helt sjukt hur författaren av denna texten har en underrubrik som heter "De nordiska länderna var ihärdiga" menades att man fortsatte utöva eugenics trots att nazisterna hade på Nürnberg rättegångar visat hur sjuka led deras rasbiologi hade fört dem.
(12) https://svjt.se/svjt/1941/563 "Ny steriliseringslag" 1934, uppdated 1941. Kommentar på ovan, efter att ha läst en del i lagen här verkar det som att lagen var gjord så att man lagligt kunde tvinga personer till sterilisation hos människor som hade blivit fråntagen rätten att ta beslut själv, innan dess fick man inte bryta mot ens mänskliga rättigheter på det sättet..
(13) http://www.who.int/classifications/icd/en/HistoryOfICD.pdf "History of the development of the ICD"
(14 http://www.wolfbane.com/icd/icd6h.htm "International Classification of Diseases, Revision 6 (1948)" Man kan jämföra mer exakt mellan ICD-5 och ICD-6.
(15) http://www.socialstyrelsen.se/klassificeringochkodediagnoskodericd-10/historiska-klassifikationer en del svenskt material hittades, flera ICD, olika klassificeringar mellan 1952-1996
(16) https://www.regeringen.se/contentassets/68b217b7f8e746a799536f3ad851c05e/steriliseringsfragan-i-sverige-1935---1975 "faktiska antalet utförda steriliseringar (62.888) motsvarar alltså 43 procent drygt 27.000 individer som blivit steriliserade under tvång, övertalning eller med sterilisering som villkor för annan ”förmån” som abort, utskrivning från anstalt eller kommunal fattigvård eller socialhjälp."
(17) https://www.svd.se/var-sjatte-dog-efter-lobotomi "Var sjätte dog efter lobotomi"
(18) http://www.tomaslindblad.se/lobotomi.html "Lobotomi - mirakelmetoden"
(19) https://www.sbu.se/sv/publikationeskrifter-och-faktablad/neuroleptika/ "Neuroleptika – Frågor och svar"
(20) http://ww2.lakartidningen.se/old/content_0335/pdf/2707_2708.pdf "Risk att kroniskt sjuka patienter försätts i sämre sits efter kapsulotomi"
(21) http://ww2.lakartidningen.se/old/content_0335/pdf/2705_2706.pdf "Medicinska sakargument eller tvångsmässigt neglekt av verkligheten? "
(22) http://www.psykiatrisktsamarbete.se/lastips/ Lästips gällade neuroleptikas effekt på dopamin, mer info i boken "Lyckoformeln – vad vetenskapen kan lära oss om lycka" av Stefan Klein, 2008.
(23) http://www.lakartidningen.se/Klinik-och-vetenskap/Fallbeskrivning/2014/02/Kamptokormi-och-pleurototonus-ovanliga-biverkningar-av-neuroleptika/ "Kamptokormi och pleurototonus: ovanliga biverkningar av neuroleptika"
(24) https://www.forskning.se/2016/04/22/cannabisbruk-i-ungdomen-okar-risken-for-tidig-dod/ Peter Allebäck propaganda, statligt finansierat av skattebetalare.
(25) https://ajp.psychiatryonline.org/doi/abs/10.1176/appi.ajp.2016.14050637 "Cannabis, Psychosis, and Mortality: A Cohort Study of 50,373 Swedish Men" Studien till artikeln ovanför, som motsäger artikeln.
(26) https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/22716160 "A critical review of the antipsychotic effects of cannabidiol: 30 years of a translational investigation."
(27) https://sv.wikipedia.org/wiki/Nils_Bejerot
(28) https://www.svt.se/kultubok/det-narkotikafria-samhallet-ar-en-koko-ide ”Det narkotikafria samhället är en koko idé”
(29) https://sv.wikipedia.org/wiki/Psykos#Historia denna länk har används som grundstöd för den kronologiska följden utan ICD och definitioner.
(30) http://www.alltomvetenskap.se/nyhetedjur-hittar-sin-egen-medicin "Djur hittar sin egen medicin." 2013
(31) http://www.lakartidningen.se/Klinik-och-vetenskap/Klinisk-oversikt/2015/10/Delaktighet-grunden-for-en-lyckad-behandling-av-psykossjukdoma "Delaktighet grunden för en lyckad behandling av psykossjukdomar" Här används uttrycket "kort reaktiv psykos" så vitt jag förstått som drogutlöst psykos.
(32) https://www.praktiskmedicin.se/sjukdomapsykos/ https://sv.wikipedia.org/wiki/Psykos#Historia definition i ICD-10
(33) https://www.hytiva.com/learn/replacing-opiates-with-cannabis-studies-and-understanding "Replacing Opiates with Cannabis: Studies, Findings & Understandings"
(34) https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0140673687926201 "CANNABIS AND SCHIZOPHRENIA A Longitudinal Study of Swedish Conscripts"
(35) https://www.svd.se/fler-unga-drogar-sig-in-i-psykos "Göran Rydén berättar att om psykosen är en direkt följd av droger så är den i regel övergående"
(35) http://www.who.int/medicines/access/controlled-substances/ecdd_40_meeting/en/ - överblick med flera länkar kring WHO-möte Juni 2018.
(36) http://www.who.int/medicines/access/controlled-substances/Section4-thc-Therapeuticuse.pdf - medicinsk THC egenskaper enligt World Health Organization.
(37) http://www.who.int/medicines/access/controlled-substances/WHOCBDReportMay2018-2.pdf - medicinsk CBD egenskaper enligt WHO.
submitted by character_one to svenskpolitik [link] [comments]


2017.08.13 11:37 translator-BOT [Unknown > English] Hon älskar mig! (x-post r/sweden)

Igår sa kvinnan jag fallit för, som lyfter mig, som ger mig styrka, som är den vackraste och finaste människan jag någonsin träffat, för första gången att hon älskar mig, ord som hon alltid haft svårt att säga.
Det löser inte alla våra problem. Vi bor på olika orter och har inte råd att ses mer än kanske var fjärde helg (i bästa fall!) och vi kan inte flytta, ännu på ett par år, då vi båda har barn där vi bor.
Men Hon älskar mig! Har ni inte upplevt det ännu, att höra dom orden från någon ni älskar så djupt att ni känner er som en gestalt i en romantisk film från Hollywood, hoppas jag att ni kommer att få göra det någon dag. Allt är möjligt efter det!
Fortsatt trevlig helg på er alla sweditörer! Har ni vägarna förbi Visby så bjuder jag på kaffe!
submitted by translator-BOT to translator [link] [comments]


2017.08.12 11:04 TheUnum Hon älskar mig!

Igår sa kvinnan jag fallit för, som lyfter mig, som ger mig styrka, som är den vackraste och finaste människan jag någonsin träffat, för första gången att hon älskar mig, ord som hon alltid haft svårt att säga.
Det löser inte alla våra problem. Vi bor på olika orter och har inte råd att ses mer än kanske var fjärde helg (i bästa fall!) och vi kan inte flytta, ännu på ett par år, då vi båda har barn där vi bor.
Men Hon älskar mig! Har ni inte upplevt det ännu, att höra dom orden från någon ni älskar så djupt att ni känner er som en gestalt i en romantisk film från Hollywood, hoppas jag att ni kommer att få göra det någon dag. Allt är möjligt efter det!
Fortsatt trevlig helg på er alla sweditörer! Har ni vägarna förbi Visby så bjuder jag på kaffe!
submitted by TheUnum to sweden [link] [comments]


2017.07.24 10:08 pulverapa Sweddit-karaktärer i Game of Thrones

Så, vem är vem? Vilka karaktärsdrag kan man hitta hos vissa?
Ailure
Petyr Baelish
Är gärna tjänare till en stark man, men har en dold agenda.
BA
Ygritte
Är kär i en stark man, men ändå självständig och dödlig.
DesertFox
Daenerys Targaryen
En människa som inte går att lita på, men fasansfullt stark och tvingar sina fiender till knäböjning.
FruktFluga
Samwell Tarly
Ganska passiv roll. Tar inte en aktiv roll i världspolitiken utan kommer hellre med tips och råd. Kan vara lojal mot vem som helst. En genomgod person.
Imperion
Sandor Clegane
Jättestor och jätteläskig. Bara lojal mot sig själv, tvekar inte att utnyttja andra för sin egen vinning.
LiftarGuiden
Ramsay Bolton
Tänker bara på sig själv. Drar sig inte för att ta till de mest extrema metoder för att uppnå sina mål. Utnyttjar andra människor. En farlig fiende.
NeoShero
Stannis Baratheon
Ambitiös, men dömd att misslyckas. Drar sig inte för att döda oskyldiga försvarslösa nationer.
NotTrulyEvil
Ned Stark
Hård men rättvis. Kan vara lite för godtrogen och det kan slå tillbaka.
Plz
Bronn
Bryr sig inte ett smack om någon. Bara kör. Ser helst att världen brinner. Lojalitet kan vi kasta ut ur fönstret direkt.
pulverapa
Olenna Tyrell
Väldigt kalkylerande och ambitiös. Drivs av rent hat mot andra karaktärer, kan ibland ha svårt att dölja detta faktum. Ofta bara bitter. En farlig fiende dock som inte skall underskattas. Ser bara till sitt eget bästa.
SaltHallon
Robert Baratheon
Stor och stark, men hittar alltid en väg att dö.
StabShot
Theon Greyjoy
Blir utnyttjad och vill egentligen inte vara en del av allt det onda. Tar inga onödiga risker. Ibland ryter han till, men det blir i slutändan bara ett litet pip. Skaffa lite balls! ;)
SilverLi
Jamie Lannister
Ambitiös, kalkylerande och realist. En formidabel fiende, känd för att kunna döda.
StefanStenStark
Cersei Lannister
Det svänger snabbt. En dagen är han nere för räkning, andra dagen återuppstånden. Ambitiös. Styr med järnhand. Många vill nog se Stefan naken.
Stiimp
Joffrey Baratheon
En kejsare only in name. Det är egentligen någon annan som styr och ställer. Skall dock inte underskattas.
Taz7777
The Night King
Framkallar en känsla av obehag. Måste stoppas. Har blivit hållen i schack fram tills nu. Löper snart amok. En mycket, mycket farlig man.
truffle
Oberyn Martell
Mycket snack och liten verkstad. Som en orm. Blir i slutändan brutalt mördad av någon starkare.
TooGoodLooking
Brienne of Tarth
En nobel, vis man. En man vid sitt ord. Är stor och läskig, farlig för fienden, men innerst inne mjuk och harmlös.
Tord Yvel
Melisandre
Häxmästare. Häxkonster.
submitted by pulverapa to SwedditUniversalis [link] [comments]


FLYTRING I SVERIGES BÄSTA ÖRINGVATTEN  Baitbox - YouTube Edin-Ådahl - Ord Svenska ord 4, gi, gä, gy, gö 1.1 Bästa svenskan - Bokstäver och ord KRY  Vård för dig, hos dig - Barn och konflikter – KRYs ... Köpa hus utomlands – expertmäklarnas bästa råd - YouTube Expertens bästa råd till dig som jobbar hemma - YouTube Varning för åska – meteorologens 4 bästa råd! - Nyhetsmorgon (TV4) Gudstjänst  'Nycklar för din bästa sommar'  Joakim och Maria Lundqvist Moralpanik feat. Magnus Betnér (Livets Ord Remix)

IMCDb.org: 'The New Statesman, 1987-1992': cars, bikes ...

  1. FLYTRING I SVERIGES BÄSTA ÖRINGVATTEN Baitbox - YouTube
  2. Edin-Ådahl - Ord
  3. Svenska ord 4, gi, gä, gy, gö
  4. 1.1 Bästa svenskan - Bokstäver och ord
  5. KRY Vård för dig, hos dig - Barn och konflikter – KRYs ...
  6. Köpa hus utomlands – expertmäklarnas bästa råd - YouTube
  7. Expertens bästa råd till dig som jobbar hemma - YouTube
  8. Varning för åska – meteorologens 4 bästa råd! - Nyhetsmorgon (TV4)
  9. Gudstjänst 'Nycklar för din bästa sommar' Joakim och Maria Lundqvist
  10. Moralpanik feat. Magnus Betnér (Livets Ord Remix)

Hur hanterar man konflikter med sina barn? KRYs barnpsykolog Lie Åslund ger sina bästa råd. Är du intresserad av att läsa mer om bråk och konflikter med barn... Tid plats och frågor - det är inte så svårt! - Duration: 11:49. Anita Pihl Sfi How to learn swedish 13,669 views Vi har träffat forskaren Kristina Palm. Hon har forskat på distansarbete i hemmet och hur det kan fungera på bästa sätt. Här är hennes bästa råd. 'Moralpanik' - en musikalisk hyllning till en av Sveriges bästa och betydelsefulla komiker. av Anton Hagvall & Timmy Sundin. Att köpa hus eller lägenhet utomlands är inte längre bara för de rika. Allt fler vanliga barnfamiljer, cykelfantaster och förstagångsköpare köper semesterbos... 2000+ Common Swedish Nouns with Pronunciation · Vocabulary Words · Svenska Ord #1 - Duration: 3:22:07 ... Sveriges bästa svensk 799,671 views. 32:19. 5 embarrassing mistakes using ... Nyhetsmorgon i TV4 från 2017-08-03: De senaste två veckorna har vi haft mycket åska i landet. Vår meteorolog Lasse Rydqvist delar med sig av sina bästa råd för när åskan går. Se hela gudstjänsten från den 7 juni 2020 med Joakim & Maria Lundqvist som predikar på temat 'Nycklar till din bästa sommar'. Web: http://www.livetsord.se Fa... Det bästa albumet Edin-Ådahl släppte, Frank i toppform, Gud i centrum och en musikalisk perfektionism som levererar 100% njutning. ... Livets Ord Play 11,162 views. 3:04 [1990] Edin Ådahl ... Vi flugfiskar från flytring i ett vatten vi hittat i krokarna runt saxnäs. Förutom fisket får ni även följa oss som personer och det som händer på sidan om v...